fig förswarare af allmogens rätt, och til och med blef han uppkallad för att af den nye konungen erhåla förefållnivgor i afseende på wissa företcelser inom bondeståndet. Men Erik råkade ut för ett Ännu swårare missöde, då bewäringen hos of irrättades. Det är allmänt bekant att inom flere landskaper allmogen gjorde oroliga rörelser, och att på fir na stälen blod flöt. Att Erik med ett så oro ligt hufwud, ide kunde wara fina mid ett få pant tillfäle, war naturligt. Han hade redan fällt yttranden, som läto ana, hwar man hade honom. Det höls sockensiämma, och de bemwåriuges skyldige ynglingarne, fulla of ängslan att få dela landtwärnets förseräckliga öde, få skockade fig fil Erik. Att i Hans själ stoliheten att finna fig liksom sjeljskrifwen anförare, ökade djerfhetea och modet, war naturliat. Han war i sjelfwa werket skapad för djerfwa för ag. Men ännun fattades honom den erfarenhet, fom bedömmer sakerna i sitt samman hang. Hanhas de fett allt för litet af werlden omkrinag sia. Derföre uppträdde ban sockenkyrkans chor utan försyn såsom vuglingarnes förswarare. De ord, som wexlades med landshöfdingens ombud på siället, woro skarva, men Erik af: fade dem icke. Han håde förut blifwit waraad, men han tyckte fig, i spetsen för bönderna, som ban wisste tänkte lika med honom, ingen ting hafwa att befara. Han litade på fina wänner. Man hörde slutligen de orden om kungen: nWi ha fatt upp honom, wi funna mål fitta ned hononr igen! : Knappt hade Erik yttrat dessa, förrän låns: Mannen, fom gömdt sig i sacristian, framtråd: de. och slog honom på axeln. IF Konals Majestäts och Kronans namn häktar jag dig Eri! fade han. ÅFölj mig geaass, eljesl li ter jag sätta fängsel på dig! Länsmannen war åtföljd af twenne Hand: fasta karlar, fom genast rykte Erik med fia ins nan den trögtänkta almogen hunnit besiana fig på något mostånd. Bönderna stodo Öimer raftade och handfallna, och wågade ide röra fig. Det hör til Sweaska allmogen, att mid ett rastt och beslutsamt angrepp, ide kuana bes sinna sig. Jnaon derföre bönderna weta ordet af, fan en driftig kronobetjent göra med tem hwad han mil. De hafwa en blind wördnad för YAränga öfwerheten,! och troligen fall hwarje upptviglare, fom icke längre och djupare bearbetat fin plan, erfara samma öde fom Erik, att i farans och nödens stund lemnas i slicket.