borde för denna min klandrade misstänksamhet, rätteligen uppmärfsambet, hålla mig räkning då densamma i och med det att den werkar mitt eget fredande, jemwäl länder hr landshöfdingen i andra rummet till fördel och, båtnad. Öfwer min klandrade tröghet i uppfattningen får jag wäl trösta mig i det medwetande, att förmågan ger man sig ej sjelf, utan måste nöjas med densamma som Försynen den förlänat. Jag afundas ine aalunda dem som blifwit bättre lottade, och önskar dem jemwäl kraft och förmåga att begagna de dem förunnade håfwor, på ett för det allmänna gagneligt sätt. Med de rund mig blifvit förlänade sammanställer jag dock en wana — af bwilfen äfwen jag under min långa tjenstebana alltid funnit mig wäl — eller den att noga betänka mig innan jag bandlar. J afsende vå denna wara gåller äfwen allt hwad jag noss beträffande den mig förwitade misstänksamhet yttrat. Den bekommer wederbörande embetsmän wi da bättre än att obetänksamt rusa åstad. Man undwiker åtminsione då I förra fallet bwarje för embetenas anseende wådlia dec lonsityr — erempelwis en sädan fom br landsböfding Gynther och bang t. f. landssekreterare, efter bwad br justitiekansleren nogsamt känner, nyligen finao hos 2:ne får skilda auftoriteter lida i afscende på förd klagan mot vice häradshöjs ngen Thor Tenge wall. Hr landshöfdingen åberopar mot mig fås fom exempel på en trög uppfattning och långe samhet i göromålen förment dröjsmål med afwittringen rörande Helaums socken, hwilket dröismål till och med skall wäckt Kona. Maj: ts uppmärksambet. förhållandet wisa 8 af i afskrist närlagda skriftwerling deraf br jur stitiekansleren behagade finna att den om: förmåtda uppmärksamheten egentligen bestått af en förfrågan om anledningen till dröjsmål