sv 7 PPP Pp — K8 är utsalt att förrättas den 3:dje och å:de uti innewarande månad, äro af borgerskapets äldste utsedde: handl. P. D. Gissberg, kapten G. Nässen, repslagaren I. F. Löfaren, guldoch silfwerarbetaren E. Nordin, fiskaren och borgaren E. Niurin och N. Byberg. — Under sednare dagarne eller sedan sissi. Lörrag, hafwa fem fartyg med hithörande laster lyckligen anländt, deraf ett med falts last, som inkommit till Fäbosand och de öf: riga fora lära ligga i Njurundaån, eller i inloppet till Swartwik. . — Nyligen har den beklagliga underrättelsen ingätt, att ett af stadens fartyg stall hafva förolyckats i Axmars-fjerden, nemli: gen skonärten Expediten förd af stepparen Wiksiröm, kommande från Stockholm med last pa Sundswall. — Af Herr C. F. Ridderstads Kabinets bibliothet har 27 och 28 häftet hitkommit, bet sednare innehällande slutet of Ett iufall och dep följder, samt början af En gammal Dwiomal eller Hu. d oc Katt. Något om Tryckfel. Tryckfel förekomma ofta i böcker, der man lifwäl bar den förmånen att funna uppställa dem på sista sidan, emedan boken ej lemnar pressen på någon för densamma bestämd tid. Man fan hafwa god tid att läsa och ters läsa den, för att uppfånaa felen. Men dets fa fel förekomma afwen och ännu oftare i Tidningar, både flora och små, och äro der wida fwårare både att undwika och råtta. Hwad det förra angår, så måste man besinna den brädska, hwarmed en Tidning mäste utgå, för att på utsatt tid komma wederbörande tibhanda, och hwad rättelsen angär, så kan den ej ske, förrän bladet wandrat sin fos, hwarefter först i nästa nummer en anmälan om det begångna felet fan inflyta. Af denna anledning är oc wanliaen felet i en Tidning utsatt för strängare räfst än ett sådant i bor. Ofta kan dock klandret och strängheten gå längre än skäligt är, då man tager det vc: dan anförda i betraktande. Att förswara tryckfel är ide wår mening, emedan wi nog weta, att de höra till de förfroarslöfa, men att förklara, huru de, äfwen mot bästa wilja, tillkomma, kunde möjligen hafwa når got skäl för fia, om wi icke fruktade, att äfs wen denna förklaring kunde komma ett bära något nytt trycfel i sitt sköte. Några bit börande uptlygningar må deck tillswidare lemnas, rörande de swårigheter, som möta wid korrekturläsningen. Det beter neml. i ördags-INagafiner för år 1837, fom följer: Ingen, fom ej är bekant med detaljerna wid ett tryckeri, fan föreställa fig den stora skillnod, fom wanliaen finnes mellan den ene och den andre sättarens korrekthet. Olika färdighet, större ever mindre kunskap och mo: raliska wanor äro orfafen till denna skillnad. Om ett vrof förelägges läsaren, hwilket år afdraget efter trenne färskilde arbetares upp: sättnina, skab han, om desse äro af oltfa frid lighet, finna skäl till de besynnerligaste An: märfningar. Hos den ene fiouner mon en bofslaf beständigt brukad i stället för en ans nan, fastän meninaarne för öfrigt äro riktigt ätergifna: detta är den tröge och sorglöse sättarens werk, som ej gör sig möda att ef terse stilarna, då han rad för rad uppsätter dem. Han bushålar illa med sin tid; ty han måfte ändock slutligen rätta ala dessa fel, utan sfärstild betalning; och det är mycket swårare att rätta dem i folummen, än i win: kelbaken. I ett annat korrektur, der bof: stafsfelen funna wara få eller inga, före komma stundom hela ord oriktigt uppfatta och ofta ett wisst ord alltid brukadt för ett annat: detta är den okunnige, enfaldige sättaren, som bortblandar författarens meninaar och derigenom stundom åstadkommer de löjligaste förwillelser i sitt första prof, samt ofta ånnu efter det andra insmyger något fel eller mifi tag uti det eljeft meft forgfälligt forrigerade arbete. Ett tredje afdrag fan deremot ut: göra, oc utsör lyckligtwis rått ofta ett be mid Hå hen nytta forafäfsliahet. nnaaranhet