Blandade Amnen. lISmåningom når man slutet vå alt säger ett gammalt ordspräk, oc med tiden få wi upplefiwa mångabanda tidoragelser, fastän just ickt sädana fom wi önska. — Småningons i r barnet förre; deg förnuft utwecklas, onerne komma och intaga pla tsen för barndomens sekar; först söriagas unadomens ie lutis er af äregiranbeten KE och önskan att fomma from i wericen; sedan forma sorger och belym mer, jom förjaga glädjen, derefter de potta hären. som.dämpa Fävtefövujet, men icke alltid nedföra förstånd. Derefter komma swagheter och sjurdomar samt ålderdomen fom blott bar minnen 00) slutli:en döden, hrvilken alltid får i borgrun: den. Allt detta inträästar blott sn-åninagam. Det är fmåningont fom den driftige oy arbetsamme mannen bl iv förmögen efter vil; ban wågar inga dristiga sockutationer, fom funna ruinera bans arzanar; men ban ef terstråfwar cfierhand en lodtig sr bet Ö ch den förmögen! iv t 10 mm för rurf vad småningom, är alltid mera folid än den, som en lyckträff framkellat. — Emåningom fer slösaren deremot sin förmögerbat miastas; a småningom jer den rulacrarc mannen pPär Frärri af sina männer och af ven, ban förut bewisat ticnster. — Smänin gom förderfwar dallat säljkad ben båästa hie serti, liksom utswäfningar wid border ; den bästa mage. Småningon: för ten till lastean; man antajer Dr med hwilka man umaås; är de menniska, få stola hennes sosismer slutiigen förföra dig, 2 bennes sdtj skall draga big med sig. T testulle se åt det som fordom bragte dia att vo dna, och du skall utan bätte ring, nedsiunka i afara! mwcn om du snäningom låter förföra dij. — Småniangom ber mägtigar sig färleken ett bierta, som swurit att motsta detsamma. Hören mig i unga flic! En siffig älskare nnobjuder alla me: del för att beseara eder likailtiahet. Ömma blickar, handtrockningar, förfå? ria. zur Outrös bet, allt skall han anwända for att öfwer winna eder. J fal J ännu gören Å skall han förändra fin psan: han siall synas bedröfwad och melankolisl; han siall lätsa fom han qwäfdes af suckar. J siolea tro eder ide gifwa aft derpå men saräningon börjar han intressera ever; J skolen å crfis da blifwa tanffulla, oroliga: J fucken i bsklighet od eder älskare börjar att hysa före hoppningar. Småningom erhaller han ett litet ynnestbewis, derefter on belännesse, en kyss, slutligen edert hjerta ja alt, sastän J biott låtit honom få det si jnin gom. — Dan aktar sig för de händelser fom Ppåtsligen funna inträffa under lifwets lopp, men man märker ide de revslutioner, fom utweckla fig småningom. Lätom of wara sparsamme mes wåra nöjen, fi framt wi icke wilja att de smånirgom skola ruinera wår helsa. Lätom of smaäningom bortgifwa mår wänskap, få skole wi ide få ofta blifwa bedragne, och hwad kärleken beträffar, så lätom oss gifwa företrädet åt den lyda, fom wi blott fmå ningom erbålla. (Sw. Tidn.) Jn