pens både äsigt och afsigt i deta afseende. år ganska nedgående, wåga wi dock hoppas att det ide skall olifwa waraftiat bestående. Ty en sådan wäåsran, fem wi beklaaligen cmottagit af wår Biskop synes oss swårligen kunna förlikas med den Landöfaderliga Om sorg, hwarmed Eders Kongl. Maj:t få buds ritt omfattar och befrämjar, bland allt an: nat sambällsnottigt, i wen de förhättringar, fom Rikets skelwert få höglindt väkslar. J förhållanden dertill förekommer of såsom ett missljud bwad Y. H. Bisiopen angifwer såsom anledning till sin wägran, nämlicen att Han wore Vförbindrvad widtaga en åts gård, fom komme att gå Kongl. Mai:ts Nås diga Beflut i vwågen, hwilket fule inne. bära, att duplikanter wid skoloraa ti singe förordnas förr, än Eders Kongl. Maj:t fate tat Nådigt Beslut i afsernde på foiregle ingen, men bwilket helt och hållet jäfwas, ej allenast af de många dupplikanter, fom redan, med Eders Kongl Maj:ts höga bi fatt, blifwit wid Rikets stolor anstallda, en åtgärd, som äfwen kommit denna stads for la tillgodo, utan ock af sjelfwa ändamålet med duplikanters förordnande: att ined dessa tillfäliga biträden uppehålla och befrämja skolunderwisningens obehindrade fortgäng, under afwaktan af det resultat, som på Eders Kal. Maj:ts slutiiga nådiga ompröfning beror, Det Hinder, fom detta skal olifwit af H. Biskopen uppsökt, syres således redan wara uudanröjdt, få wäl ar bang egna ech hans Embetsbröders förenående åtgärder, fom oc af sjelfwa det ändamäl, fom med duplifantsförordnande afsces. i (Forts.) .DA Uö-0— e— — ——