pet förs den styro af ende n i was, inna ykten .) anse nnen fsson Vals wåaror, s mn: äffat inges tulla rseg Ute ring ufters , der vad: nders snön elfwa inleds n hos t såa alls 10d:8 i fta: Åters osling Bed: erneld ForsPD er. en RN. Råde o uppgs och 10 ist. assans Stod: här i lström, Dahlin. Proklamadagen är utsalt till den 23 Maj 1853. — Af Lerr . F. Ridderstads KabinettsBibliotbef bar 25 och 26 häft. hitkommit, in nebällande fortsättnina af ett Jnfall och def Följder. (44 häftet saknas.) : (Sufändt.d Om Religionsfriheten. De fom förorda religionsfribet i wärt land funna göra det på twänne sätt, antine gen i wodsträcktaste mån, så att at hwarje medlem i samhället skulle förunnas rättigbe ten att tro och dorka Gud alldeles efter sitt begrevp, samt att för detta ändamäl bilda föreningar af lifa finnade, eller i mera inr stränkt förstånd, få att man endast äade att mälia mellan de redan för hanpen wärande kristna bekännelseformerna. År det förra meningen, få innebär ju påståendet, att äf wen Hedningar och Mahomedoner, fom funr de wilja nedsätta fig i wårt land, skulle få frihet att bär wärfwa anhängare och uppe rätta fin offentliga dyrkan i Moskcer och Par arder. Ty onefligen hafwa äfwen bednin: arne sin tro och sitt religiösa samwete, sasom av. Paulus erfände, och derföre äfwen fin naturliga fordran på bekännelsefribet, brits fen man ju anser enahanda med samwetsfrihet. Och då man wet huru äfwen grof widskepelse och sinlighetens dyrkan lätt Win ner gehör hos en lägre klass af folket, så stulle ju funna hända, att fristendomen rent of öfwergåfwes af många fom funno mera smak i t. ex. Hinduernas osmakligt utpyntade Jnaggernout eller i Mubaneads nernes med idel alädieflickor (bhour i s) befolfade himmel. Men skulle samhället, fins ten wilja befordra eler ens kunna med lifgiltighet anse en sådan öfwergång?. Sans nolikt åsoyfta de flesta likwäl med religionsfrihet endasl de kristnas frihet, att inrätta owar och en fin tro och gudstjenst efter bil: fen fom helst of de kristna trosbekännelserna eller vå det sätt de funno sielfwa fören ligast med sin uppfattning af uppenbarelsen eler Guds ord, hwilket de alltid skulle wil ja bibeballa säsom den rätta trosgrunden. Churu detta begrepp af religionsfriheten är wida förnuftigåre och det enda antagliga i ett fristligt land, der man bos flertalet af medborgare måte förutsätta åtminstone fåne nedom om uppenbarelsen och en anhänglighet till kristendomens stora bufwudsanningar, tron på en Gud och dea han sändt hafwer Je sum Kristum; så wisar fig likwål i denna tros widare utweckling och tillämpning en sådan olikhet af meninaar, att ett fristliat land el: fer folk, fom inom fig medgifwer dem alla, utan twifvel räkar med uppendarelsen och med fig sielf i en swvär motsägelse. Ty huru skal ett och samma solk — wi säga ej sam ma individer of folket, lanra vå en inse fåfom riktigt att med latholiker på kyrkans tradition, sju sakramente gonens dyrkan och Pafwens ofelbarhet att med de Cvangeliste anse Bibeln enda regeln sör tron och förkasta i rel saker all Mott mensklig auktoritet, b en gång gilla med Lutheranerne, att sakramenter werkligen meddela en gu nåd och med w.ssn Reformerte antaga, blott beteckno en sädan; huru fasthäla a stus är sa nrGud född af Fadren i ewig tilllta åtnöja fig med Ubitariernes f ningssått, att Han är on blott menn rufiad med mer eller mindre utomort gäfwor? Ettdera måfte wil wara och det andra oriktigt. Hafwa hu ö lets fleste medborgare d. w. f state samwetsgrannaste pröfning kommit öfwertygelse, att deu Evangeliskt Li trosformen innebär den mefta sa nnin den största öfwerensstämmelsen me ord; så fan den ej, utan att öfwer om motsatsen, anse andra befännelse lita sanna och lika salighetsbrinaar den måste för den gudomliga sannin fina medborgares egen wålfärds fi bewara oc stadfästa denna tresforn den offentligt erfända eller statens a Häraf följer icke att staten äger rätt tryda främmande bland of bosatta wandter, förbindra forskuingens frit fiskalifsera enskiltas öfwertygelse samweten: men den offentliga unde gen och gudstjensken måste den wå vå det sätt, fom utgör en ford ste flest a af sambällets medlemmar, af minoiteten fordra undergifwenl yttre, om den ock icke kan förhindra olikhet af mecingar i trossaker. Ty minoritet en tiondedel eller en etth del af landets iabyggare Hå grun förmenta samwetsfrihet fall äga a siöpa religion eller att afföndra fig la fin särskilta fyrfa och församline samma rätt ej förwägras en tusende en tio ettusendedel, och slutligen sku hwarie miaoritet, ja och hwar och e medborgare i famhället äga rätt att fitt särskilta altare och fin predikstol, för blott befänna utan äfwen utbreda f giösa grundsatser, hwilket skulle förs penbar upplösning och förwirrina. ger man, hwarföre skulle religionsf wärt (and föra till sådana ytterligl den ej wisat sig så betänklia i andr t. ex. England och Nordamerika, der ga olika chrisina sekterna ide blott helt fredligt jemte hwarandra, ute aenom täflan upplifwa hwarandra sio ifriaare tro och gudsdorkan. förft England angår, få är wäl ( t. gnt Ga in HD RS ST