AA A Han mil ha en hemmåa. Ge då Grindsia på bålen, och flytta hem tel gubben i Enbörac! uYag will lefwa och då på Griada! Den unga skall blifwa min! Dee tör stå hårdt med qubben. Enf tog och förde på fin raska häst. När de kommo midt framför Bjötrfö, fade han: uDenna gången hannar jag ide hos dig Au: ders. Mill du fara till Eahörna om igen efter trettondedagen? uTYt år ide wärdt om du tror, att du får den unga UJad will ha den unga! -Wid dården stannade Erik. Anders wille förmå honom att stiga in, men det mar omäjlat, och den unge bonden lät icke eng af fta sswägerska förmå fig att dröja, churu han, utan det minsta tecken tib förtrytelse, tog afsked och förde lilbaka ut på fjärden för att taga mår gen hem till sitt. Just i der han samlade in sömmarna, för att föra ådad ropade Anders till honom: Kom då, fom sagdt år! Den nutonårige husdonden war wid sin hemkomst owanlia fundersam, men redan röjde fig hos honom den sjelfrädighet, fom tåg i Hang jvanc, få att ingen wånade fråga houom om orsaken. Han sade åt sina båda drängar, att följande dagen skulle de ut på stogsbyage. Efter en weckas arbete, dwarunder timmer stogen på Grindsta få släppa tl fina stönaste