åtgärd fann fog få mycket mera nödwändig, fom dels, wid det förhållande jag förut ans tydt, uteblifwande så mycket mindre funde anses annorlunda än som ett trotsande af min gifna embetsföreskrift, fom kndsfame reraren wid förpböret, culigt hwad protofols fet witsordar, förklarat vet ban åt min före . ick ärisamhet, fwits i reirare: e kl åhgsampyct, hwarpå anföra att Apeutri t kongl — ta — 2 NE ( A fa! 4 FILT NM dvicf till on tammar Jtlent tjärnet, ortieu 12 3 Å NV Pra 111 år an säniga föredragningen wäckte Rongt, Maj:ts Jöga uprmärksamhet. De siäl vå hwilka andsfamereraren grundar sin äsige att erpes ditionerne ej kunnat till den vestämda tiden medhinnas, äro, utom be förutnämnde af mig redan wederlagda, att landskameraren hade för händer marcherouter, alkylation och :ppbördsinventeringar, men oda dessa gös romål äro af den enufia bet anska wäl af en person med rbetsförmåga än landekamereraren Y i, kunnat medhiannas i jemnbred trågawarande kollationcrinaen a ontrasigneringen af ett Husa )nnerligen med det biträde landk.:nereracon egde; och pwad indeu:eringen I Brands fiodsbolvaget beträffar, så ar detta et: fom nalupodrag, som ej fu ellcr för hindra send tjenst. Det eillhör icke mig ait bedöma, eller yttra mig öfwer De åberopade witgorden dm af landskamereraren Langelius ådagalaad sällsynt ordenttighet oc högt berömligt ovos ningssinne. Det är naturlint an hwarje förs man gifwer sadana för i f I örord efter fin asigt och om jag och möjligen icke stulle funna till alla pelar instämma i dessa witsord, är det lånat från mig att jag derigenom ssulle wilja eller unna tilläta mig att flandra dem och änau nindre, såsom landskamereraren påssär, fans va mina företrädare för den bristande ords ing, fom jag tror mig i ett och annat hafa wa funnit inom det län, hwars styrelse blir wit mig i nåder anförtrodd; men ingen mä heller klandra mig för det jag will införa ordning, der jag sinner den saknaseller en raskare exvpedition, der fan het eger rum. Sjelf från unadomen wan wid stränzt ar bete, fordrar jag arbetsamhet af andra, mer jag har äfwen under min tjenstetio lärt mig att någorlunda urskiija arbetarnes mer och mindre förmåga, och af den, fom tär far lätthet att arbeta, fordrar jag följaftligen mindre än af den som år utrustad med en förre förmåga; och 9wad jag bold det öfr werklagade tillfähet forcrat, war ick mer än fom med skäl sunde fordras äfwen af en person med mindre förmaga an den som landskamereraren Langee ius eger. Af hwad jag nu haft aran anföra täcktes hr justitiekanslern behaga inse att tandsfas mereraren Langelius ide allenast fafnat alt stäl för Lagan, utaa äfwen ajort sig saker till answar för obehörig angifwelse mot förman och mot sanna föryällandet stridande upps gifter. Klagoskriften ätersälles härhos wördfams ligen. os TT LÅ. ANA ÖÖ. 102 wlLL. —2—— er 9 — TRI RE ——