ga irrlårorna. Men hafwa wi ialla förfame lingar sådana sanningens förkämpar? DÅ dessntom! — Keligionen salnade ike skickliga ålåmän i Frankrike vå 1790-talet — och un sik pö gick den under, sedan Atheisterna en tid bortåt fått obehindradt bearbeia tuntes sätten. Mäanae kyrkowännen (sware ban upprife tigt) fule öppra fin egen bustörr för fas pie sten och gudlösheten, om de begärde få håla tal för hans barn och hus off, utan Att frufta att dessa deraf i någon mån skulle emitt38, då her sjelf badertilfälle att strart derpå lära bea annat? Föräldrar, särdeles de som otifwit bekanta med naturförderfwet, sänta annars wilja aflägena All stoad se från Tua barn (men hwad äro wi Swenskar ill större j bar delen annat än barnt) Franzen srade en gång om en bek: Nag wore ärdig att stöta dolken i den, som lemnade I Och deue —— en sådan bof i min dotters band. ua bota tar bod ingen wärre, än Götdes Kortomannen boppas mera lif i wår fyr fa om man titsom twingar henne till strid. J fividen händer wäl annars icke fällan att j XY nun Wäne fätta lifwet til. J alla fall — solittringen fan wäl aldrig vara ett mal (att söla), uten detta maste wäl alltid enber ten wara — och körkans enbet bar octsä Ufwit efters.räfwad från begvonnelsen af dey troana söncr. Å towännen will man twifwel, att wi stola draga fördel af bet andelif, fom möj: lösen finnes inom andra tyrkopartier. Men har ide detta skett och fler tet ide alltjemt? J denna fund — hwilfa författare läsas LUAlrmänneligare oc helbore ibland oss än ett par af irformerta tekannelser? Och bar icke khundom äfven sathosska korkan fått gifwa fin tridut åt wår afcetijia literatur? Detta är ben naturliga aliansen forfovartitira emellan, af andans frist — och hwad är mot den hwarie sf nst ad?