relse för uppöffrade dvångswåer flott RE wändas till ytterligare wägförgättringår. De inse nottaen. Wagarne arnom Jndapls och ttense soänar äro på 7 a 8 är få före pitteade att de knapt äro igenkänliga, ebura änsg impäct är att göra. Såsom: ett bewis på deras förtättrin. a äv att för en I år ter dan (. O(JÖL.Ad As sa gzwra (ifl 1: begardes CM jemmäl siws ända till 1: rar (fo mi-ca; och att på ben tiden knapt ade fig att jura lass denne wäg. — 02 ÅÅ1 2 YA 2— — u för 32 ff, banko, och ånnn mindre, mi1. Beslut äro fattade få mål i Vi de. fom Jndahl, att widare foria å med wå ls orm ägzgningar. Önffitat wore Om gerdm Sättua någor widtoger för wågens förbätt: ring att man ej beyöfde föra nac höst t wir i diura oc obielvliga hjulsrär och Ane L, —. Te bra grafwar, fom :tidtals siråda fig twars öfwer hela väsen. Red. anser fig til denna berättelse föra bifega, att de wagjörbattringar ach wågo:e äganingistretngd, fom under de sednare men, difwit utförda i urfs n. nnde ocknar, torde btoa för norri; lse frö en orcrtvuten oc) driftig länsman inom dinifiet, i (Dr ening med socknema nen, teri hr pronen Swedberg torde hu en wasendtlig dö J Svenffa Tidningen Co 234 för detta år, läses följande läswirda artickel, vrande den nu få mycket omtwissade frågan om res ligionsfrihet, deraf en det äfwen hår ma tue taaas. Några betraktelser rörande veligionstris ewilket hierta flannar ide för frihefen! — pyen måste ide al frihet hafwa finn bee ränsningar? Fordrar en fullständig vel wändigt afwen fribet för irrelisdsa att dbie hindradt utbreta far o måne fanningen och lögnen nödwängm: bafwa lika rät igheter? En wän af iristendomen, fom arbetar för en obeåränsad religionsfribet, befinner sig hos oss i ett eget läge. Ty till fina talrikaste meosiridsmän fon Han räkna just fina fiens der, få wida religionens fiender äfwen äro att anse för bans. Defa orka nemligen af ven reliaionsfribet, fastan deras mening nar turliatwis är frihet — ifrån, ide för religion. Deremot har han ej fsällan fill möte ständare just sina naturliga wänner och bundsförwandter. Sfulle wi, lutherska prester ide anse nog wunnet, till en början årminstone, om wi lyckades utwerka frihet för wår egen körka och def befännelfer Eller äro wi forpligtade att arbeta äfwen för ondra kyrkosamfunds frihet utan att det går an att öfwertemna detta arbete åt deras eana medlemmar? — Men hwad? Om wi ill slut, sasom det ju war en tid i Preussen, fingo frihet för alla andra läror, utom? den ådta lutherdomen? Sådant är skål att wän:a med sådana mede kämpar fom Oresundsmannen, bwilkån une der det han ifrar för en obegränsad rett gionofrihet, wisar så tänderna mot dem som hos oss utöfwa den i wår egen bekännelses intresse, fom om han tänkte sluka dem If wande. Man tyder siz böra honom rova: a la läntöÖrne! Man paminnes om: quand aurai je bone le plaisir de voi le dernier 8c.) Wi hörde noss ett märkeligt nog uttryck: nman fan wäl regtementera i hwarjehanda slag af religionsfrihet: men den friheten att omwända oss från möriret iilt ljuset och från satans matt till Gar, stall man aldrig gode willigt medgifwa of. Det är ett skönt mod ett, i förtroende till sanningens segrande fraft, utmana lögnen till tretamp. Men skulle ide detia mod nagen gång kunna gränsa til öfwermod? Åcke ait sanningen i fig sjelf behöfwer frukta: men kan ei detta stundom komma i fråga för dep fnis förare? Jag will påminna mig hafwa läst i rågon af mad, Staöls skrister, att hon of ta blifwit bittert wederlagd i den föreftålls ninaen, hon från ungdomea hyst, att Mian: ningen nödwändigt mäste göra fig gällande, när den med kraft framställdes. , gionsfrihet nödN — 2 — a — — — — 2 vr rf NV — 2 YT — —