en Prest — mycken åra för nårt låga tak! Men hwar i Herrans namna år Hars? — Såå sitter du der, din nattmössa! Oh få du fer ut! — Hur kan du wisa dig i en sådan dräat för fremmande folk, din aris! Der tag nycklarne til spiskammaren; mi måne mål baf: wa någet annat att bjuda på, ån smör och bröd. — Så, rappa dig dvummell — Ders med lemna de hon rummet. och den lydige man: nen följde med. Wår Pastor hade under den långa tiraden tuggat på nagtarae, då och då kastade en sido blick på fin Betty, hwilken ännu icke fått fram ett ord. Men icke förr woro de utom dörren, förrän fru Betty refer fig upp kastar fig gråtande om fin mans hals och beder hos nom för himlens barmherlighets skull firar föra heane derifrän På många herrans år bade wår Passör aldrig fett en tår i hennes öaon, aldrig hört en bön fråa hennes läppar. Han stod i början förstenad af förundran; men tagande det för en himlens wink, skyn. dade han ut till Rils, bad honom att göra fig i ordnina; ty, trade mår Pastor, min bustru — det will säga mi — det will fåga — jag — mwid strar fara! — Nils gjorde iugen inwändning, och fastän Grälle kuotade, bjelrte det cj. Således, sedan wår Passior lagt hederlig widergällnina, för förtäringea och hiadret, på bordet, och en dito skänk åt