rat, hwilken i allmänbet war en lika from och tålig själ som hans husbonde. Under förefpåns ningen passade mår pastor på att låna twå filing af Mild, för hwilken Han skyndade att köpa fig ett par hwetebullar af en utanför mårdes buset sittande fakfåring. Han hade just lagt den ene bullen til grund för den baflantas remåltiden han wåntade fig vå wägen, då hang fina Öron uppfattade Fru Bettys röft i orden: fördömda slinka! som troligen tilldelades den på stället uppassande pigan som afskedshelsning. Alldeles resklädd fom wår Passor i en gruflig förlägenhet, hwar han i i Haft fule heröergera den återstående bulen, då til all lyda gräle fom hade lika få fiakänsliga öron od dito ma: ge, hjelpte pastorn ur klämman. Dan beskref med fin långa tunga en halfcirkel, hwilket Hade till påföljd, att hwetebullen från Pastorns dars rande hand snart förflyttades i gråles rymliga förrådskammar och låg der fredad för al upps säckt. Jnom 5 minuter war wårt Presjfolk så landswägen. Ä (Forts.)