arne Wårls bpiande art bodåådl odurdärdar och odlingar. sB333 — Blandade Amneu. Utdrag af ett bref. Högaktade Hr Jnspcktor! Eder anmodan med Tit. C. angående burs karne fanns icke större än de smärre hwarå jag tyckte att ni war icke bergadt med dem, utan iag upphöll till måndag då började bläsa då fit jag en kans bruken. DD. s. w. 13846 den 1 dato infunno fig undertäcknad för att fyna och befigtiga den åwärkan, fom förmodat wara på L. .. skog af konal. Secreteraren B. .. föröwat, hwarwid be mälte B. .. bemsöktes, men woro icke när warande, således woro han härmedelst fråns warande. etc. — Han hade ingen aptit. ö En diliqvent fom skniåc afforas til afråttåplatsen, åtföljdes af fin själasörjare och tycktes mar ra mycket lnan och tilfredsställd han blef une der färden warse en sjö, ej lånat från beftånre melseorten, der äfwea en båt låa wid straaden! wid åsynen deraf aahöll han hos sia filalörjas art få tiga af för ett serskidt brhof, bwilkel b wiljades; efter en liten omwäg hastar han till Uraaden och hoppar utt båten samt beger fig af til andra landet mid åsynen häraf Kondar pre stenloch tilltalar honom it följande ordalag: Kom tillbaka min wån, du skulle ju i dag syisa med Abraham, Jsak och Jakob: men fiT der lar koniska froaret: Ät sself kära far jag Har ine gen aptit. — FKiljande kuriösa sammanträffande af namn vå ett pass, ttudroa fia för en del år fer dan: En handelserpedit Glada, rede från Gö theborg och fick fitt vass påskrifwit i Worberg, of borgmästaren Hök, kontrasigacradt of ade: notarien Lejon. J Dalmstad påskrefs paket af landssekreteraren Grip, i Delsingbora ar t. f. boramästaren Örn, samt wid utfarten af tullwaktmästaren Salk. DÅ i Delsiagör passet skulle påskrifwas af wakthafwande officera, ut: brast denne wid genomögnandet af de föregåens de namnuteckningarne: Det war fanden gale mig en helen hob Rofdyre, men alle ere till lands, ber skal de hafwe et til föd. Och ted nade han derpå: Joh. Gedda. Det swåra Walet. Bekymmer är en flickas lott, Ryss trenne friare jag fått Wid en of dem will jag mig fäsia Men hwilken, bwilken är den bäsla? Den ene glad och liflig är Och mig en ewia trohet swär, Taft jodrande och stämtsam dara, Men han tycks litet flyktig wara. Den andre mera tysl och dum, Betraktar mig så ömt, men fun, Om trohet swär han inga eder,; Men ögat lofwar, blickea beder. Den tredje är en smula sprätt Och något sjelikät i fit fört, Tycks wiss om ja, gör fig förtrolig, Men han är älskwärd, han år rolig. På bal den förste bjuder mig, J uniform han wisar fig Så rak fom liljan på fin fånge Och walfar fom en ljusens engel. Den andre kommer stackars tok! Och bjuder rodnande er bok, Der han har målet all sin smärta, Sitt hopp, sia önskan och sitt hjerta. Den tredje med fin nöjda mine Mig bjuder en buquette få fin, Ett lappri, fom ej wärde äger. Men tusen wackra saker säger. Att ge ut korgar är ju hårdt Och malet ar få fasliat swårt,