som tecken till torn bakom en i gult och grönt skiftande kule. Det war resans mål. Snart war man också lyckligen i sjelfwa egentliga dagningen framme. — Att wåra vefande blef: wo wid sitt intåg temligen obemärkta, härledde fig af alla stadsinwänares obekantskap med mor: gonsolen. Endast ett par Matinsvojkar,! som kände till ordspråket: aurora musis amica gjorde wårt wärda presifolk till ett af dagens samtalsämnen tnom stadens skola. uu år en nattmössa, Hans! Det år inte första gången jag säger dig det. Skulle wi hafwa kommit hit med lifsfara, endast för att fara tillbaka med oförrättadt ärende. Nej så sannt jag heter Betty Jockunms dotter Focumsfon, den glädjen skola de icke hafwa. Jag wil läsa lagen för dem, om också deras högförnäma Öron-piper springa dermid raRen söta Betty lila stär der icke; hwi låter J ide heller göra eder oråte? neSkbderfladder! hår der icke också: du skall sönderkrossa dan fom lerpottor? Således intet bams, Hans! Men efter du år en sådan meg få kan du rått bli flilla få långe. Jag bar wäl luft att ensam fe de der Herrarna i fyns nen. — Blif itilla säger jag dia! Jag hittar dem wäl. — Och dermed war Fru Betty ut: öm dörren,, den hon fångde i 1å8 utifrån. Betty lila! hördes ännu en gång Pasoras bedjande rost i nyckelhålet, och fick til swar: