öreskrefwo honom och han wille in!e wara n hund mot sin kropp; — förmenandes för frigt, att Då han hade få godt om pennin ar, få borde han wäl funna köpa fin helsa något apothek. i Glutligen fick ban höra talas om en lä are, fom bodde 50 mil borta oc fom war n fådan hermästare, att de sjuka blefwo riska blott han såg på dem och döden sjelf ick ur wägen för honom. — Han beslöt då tt skrifwa till denne oc) berättade hur det tod till. Doktorn märkte straxt att hwad om felade war ide medicin utan måtttigs et och rörelse, och han skref till honom föl: inde bref: Min Herre! Det är illa ställdt ied är. Dock skall ni blifwa frisk om ni sill följa mitt råd. Saken är att ut har i nagen ett styckt djur, en Lindorm med fu wunnar, Med denna Lindorm will jag tas sjelf och ni får derför komma till mig. Nen för det första får ni hwarken åka eller ida, utan fara med Apostla-hästarna, ty aue ars biter Lindormen i sönder edra inelfwor, u tarmar på en gång. För det andra far i icke äta mer än twå gånger om dagen, tet grönt om middagen med litet fyckeffineller litet stekt fört om qwällen ett löäskoft åg och morgonen litet kötisoppa med lök i. llt hwad mer ni åter får ni inte godt af, tan lindormen fom deraf blir större, få att et blir snickaren i stället för skräddaren fom mmer att taga mått af er. Detta är mitt id och om ni icke följer det, få får ni aldrig arta göfen gala, Gör nu fom ni ill. Då patienten hörde detta, begaf han fig ljande dag på wäg, fom doktorn hade sagt onom. Den första dagen gick det få lång: mt att en snigel lätt och wäl kundewarit hans rridare; om någon helsade vå honom helsade han ide igen och röp en mast å wägen så gick han icke till sides utan ampade den till döds. Men redan idra och tredje morgonen förekom det nom fom om foglarne aldrig sjungit få iskt och kornblomsiren på marken woro få int blåa oc allt folk, fom mötte honom, sågo wänliga ut och ban sjelf med; och hwar orgon då han gaf fig på wäg från wårdstset der han legat öfwer, blef det allt mes wackert och då han på fjortonde dagen m till den stad der doktorn bodde, och nä to morgon steg upn, hwar han få fri, art n fade fig sjelf: Jag kunde dock aldrig blifa friff på en mindre läglig tid än mi, då 3 skall tala med Doktorn. Om jag ändå de litet susning för öronen eller litet Dalm. — Då han nu tom till Docktorn 3 denne honom i handen och fader 7IBec tia mig nu från först till fit yrmo fom ttas Ev. Men patienten fade: Or Dofe — mig felas, Gudstelof, uu ingenting, ) woro ni sjelf så frisk som jag sa skulle t glädja mig. — Då fade Doktorn Det r en god ande gifwit Er in att Ni följt tt råd. Lindormen är nu fördrifwen, men har ännu ägg i magen af den; derföre ni nu gå hem igen, och hemma fall ni a wed och icke äta mer än Ni har appes till, få att äggen ide skola blifwa till un Öm Ni gör det fan Ni blifwa en nmal man.7 — Och den rike Mmferdas ven följde fin Doktors råd och lefde i 87 4 månader och 10 dagar och war frisk en fisk, och hwart nyår sände han läfar 100 dukater till present od) lät helsa ho n att lindormens ägg ännu icke hunnit unaar. (OR SN