starne. Nu har du sutit här i 12 runda år wid detta cländiga pastorat, wäl det minsta i siftet och trälat och släpat — jag talar ej om mig sjelf. Hade det nu inte warit de der Far rarnes höga skyldighet, att låta dig komma på förslaget framför en sådan vojkwalp? Jag bara frågar hade det inte, Hand. Med wredend rods nad på de magra kinderna fortfor hon efter en stund: Hand! wi måsie dit ner! Jaför den lefwande Guden måste wi ide! Jag har mål luft att höra hwad gunstigt herrarne ha skrifwit till den beskedliga Kungen om dina Flagomåls oo uMen Betty lilla då! hwad uträttar mi dermed? — Dessutom hafwa wi ju styfwa 10 mil dit ner. UmWore det än tio gånger tio mil, skulle mi ändock begifwa oss äslad. Och efter du går inwändningar, få skola wi siraxt åstad. Nn förta Betty la — — Tyst säger jag dig. nMen hwar skall jag arme maänEtaga håftar från: du Met ju, att wåra — — — UTomma unsflygter! Du Fall låta Nils spänna den grå och röda för pinnkareten, och det firart. Den stackars Hr Jockumsson gjorde önan ett swagt försök för att öfwertala fin lila Betty act afstå från denna orimliga plan men han afspisades til slut med de orden: du år en nattmössa, Hand! Jag måsie werka för dig, annars låter du folk behand la dig form en