bv 12. A hwars uvpmaning han upvsteg för att fine få i bränwin. Under det supande fom härpå följde, hördes den döende qwinnan 3:ne gånger swagt ropa frän sitt sängelse. Der på blef allt tyst. Sednare på e. m. hade mördaren inburit den döda kroppen och bit för bit sönderslitit lintyget, för att med tra forna från liket borttwätta blodet. Twenne af wittnena näml. frånskilda bustru Söderström, mera känd under bendiws ningen Cajsa Lisa Waldt, samt förre flagtaren Andersson, tycktes wara wida mer inwecklade i målet, än hwad bittils blifwit utredt. Ntminstone frukta både wi och många andra med oss att så är. Man bör dock hoppas att det slutligen skall lyckas den onckliaen skicktige brottmålsdomaren, häradshöfding Kniberg, att slutligen skafsa ljus idetobyggs liga mörfret. Hwad frånskillda hustru Söderström beträffar, bar åtminstone få mycket uns der ransakningens gång redan blifwit utrönt att bon egentligen är att betrafta säsom den äktenskapsdjefwul, fom mest bidragit till 0 sämjan mellan de båda makarne. Hennes förtrolighet med Bank, hwaröfwer den mördade hustrun ofta beklagat, fig, daterar fig från längre tid tillbaka, och hon har nu en längre tid bott i samma hus fom makarne Bank. — Den närmaste orsaken till hustru Banks död torde dock böra sökas i det ins nom Kalmar samhälle få florerande lönhfrögerict, hwilket af makarne Bank under en längre tid idkats. Den förbannelse, som all tid och owilforligen följer detta djefwulska yrke i spåren, har nu som wanligt, slutliaen äfwen drabbat def idkare. Till följe af lättbeten att åtkomma och wanan att handtera den olyckliga rusdrycken, började den mör dade småningom förfalla till dryckenskap, hwilket sannolikt mången gång gifwit mannen skälig anledning till missnöje. NRusdryd:en bar också på wisst sätt föranledt mordet, ty första orsaken till det sednaste grälet och derpä följande barbariska misshandling skall hafwa warit den, att hustru Bank på mors gonen af olycksdagen råkat fönderslå ett Iers krus, hwarwid des dyrbara innchåll, en Fans na bränwin, gick förlorad. Bränwinåt war nyss förut hämtadt från boden — såsom wittnet uttryckte fig. Då domaren förmods ligen ansåg det ide widkomma målet, gjorde ban fig ide beer den mödan att, säsom många af åhörarne temligen högljudt fordras de från hwilfen 7bodr fom menades: men då af ett wittne blifwit upplyst, att den mördade under misshandlingen lofwat sin vligas re, som wille hafwa penningar (säsom det tycktes till ersättning för det nyss omrar lade, förspillda bränwinet) att hon, om ban wille låta bli att flå ihjäl henne, skulle föl ja en swart klädning fom för 10 Ror stod i pant hos Areskog, och det få widt wi ve ta här i staden ide finnes mer än en Areslog, fom står i relationer till lönnfrögarne: tro wi of med godt samwete, samt med full bår de rättighet och rättwisa funna utpefa den wid stora gatan boende handlanden Carl Cyristian Areskog, såsom den, hwilken genom fin förderfliga bränwins!andel warit och äns nu alltjemt är en af de indirekta orsakerna till säwäl detta, fom många andra af de brott och laster, fom på samma gång både olyckliggöra och med wanära hölja Hetta samhälle. i De sednare ankomna tidningar från Kal mar förmäla att Bank, wid med honom, den 10 dennes hället förhör, till alla delar bekänt sitt fasawäckande brott. RR IA Blandade Ämnen Lonis Napoleon Barberare. Man måste medgifwa att fransmännen läta tyrannisera sig så i stort som i smått på ett fått fom är både ömkliat och löjligt I i mustacherna. Ea professor från Conservato-. ire dÄrtd-et-Metiers i Paris Har för några bagar sedan inspekterat fonfi och föjdbfför fan i Air och derwid funnit att man ännu der understod fig att bära skägg. RNakfnifs wen installerades hastigt och för den obs weklige inspektorns stränga befallning måste ava mustacher och hakskägg fatal Om Kungsskjutsen. skrifwes i Oresunds-Posten följande, med anledning af H. M. Enkedrottningens resa wilket allt för wäl fan behöfwas alwar samligen begrundas: Kungsskjutsen är ett oskick, att icke säga rent af ett tyranni. En wanlig resande, så framt ban will färdas med flera hästar än på hållen och reserverne finnas mt til gå, får antingen nöja fig med att indela sin train på flera dagar eber särskildt ace ford tacksamt betala hwad man utöfwer skjutstaran fordrar; en kongl. person låter deremot uppbåda 30, 50, 100 hästar att på en och samma timme möta om det så behagar högstdensamme, utom hållen, midt vå landswägen mil för mil; dessa hästar skola tagas i månan om de ef finnas ans norstädes, fram skola des man har bört förs säkras att på sina stållen i Småland de skjutsskyldige någon gäna måft sjelfwa lång: wäga ifrån lega hästar till denna fungs skjuts för ända till 10 rdr häften, (8 rdr lära blifwit flerestädes betalda i och för H. M. Konungens resa från Jönköping till Herrewadskloster); i ersättning härför erhålla de enligt anmmat fronoffjuts-form 24 sk. rgs för samma häst, utan afseende på de särskilda förhällanderna eller ens på den förhöjda ffjutå-tara, fom mångenstädes eljest är under en eler annan kategori gäl tande för wanliga resande, oc nödgas alt få i det citerade fallet widkännas den lilla förlusten af 93 rdr pr häst för åran af att hafwa skjutsat en kongl. person! (Att ide tala om de hästar, hwilka wanligen uppbudas i reserv för inträdande händelser, utom bes ställningen, och hwilka — om de ej behöfe was — få wända om utan en skillings ers sättning!) Må hända har detta förhållande warit H. M. Enkedrottningen hittills alldeles obekant, och det kan då icke annat än lända till heder sör hennes hjerta, att hon, omfis der upplyft derom (och då hon hwarken mes lat finna sig i att inskränka sitt följe efter sjelf widkännas ben, wi medge den temligen dryga utgiften för en 40 a 50 hästar entreprenadskjuts, stadsskjuts och beting), beldre beslutadt att afbryta fin resa, än att sägga en dylik ertra tunaa på en del allmoge inom en provins, som wisserligen ej mer än någon annan undandrager sig att loyalt tilmös tes gå konungabusets prerogativer men som dock mindre än många andra landskaper fart göra det utan uppoffring i sådant fall, som det närwarande. J en Korrespondenssartifek till tidningen Skånska Correspondenten berättas följande, Rågra fartyg af den ryska eskadern — en brigg, twenne torvetter, en skonert och twa loggerter, — ha en längre tid legat i wår hamn. Man ser följaktligen hwarie dag ryska matroser och officerare på gatorna. TÅ man betvaftar de bruna och skäggiga matroserna och sjösoldaterna, måste man känna medlidande med dem. Det uttryck af råhet, slöhet och fullkomlig apathi, fom står tecknat i deras anleten, talar tillvådligt om det slafweri dessa olyckliga äro under fastade. Men det är ändå — om wi få tro professor Hagberg — dessa herrar, som skola gjuta ett friskt och sedligt lif öfwer det wekliga Europa. De äro emedlertid mycket godsinta och hösliga, i synnerhet mot dem, fom bära någon slags uniformsmössor och salunda funna misstänfas för att wara