nen Sjöden i Sollefte af den 14 dennes, bade den 12 dennes Bruksarbetaren Johan Er. Granholm och Lars Edqwist från Forsse Bruf, under arbete med brädflottning drunknat uti Ångerman-Elfwen straxt ofwanför Näs-sjö forssen i Långsele Socken. Derwid lärer hafwa så tillgått, att de, efter att hafe wa förlorat håwidjan oc) ena åren tll den af dem begagnade båt, hvarigenom de blef wo urståndsatta att genom rodd frälsa fig från en ögonskenlig lifsfara, begifwit sig ur båten för att medelst simmande söka land, men blifwit öfwerwäldigade af den starka strömen och dragne till forssen. De döda kropparna äro igenfunna. (H. P.) Sundsdvoall den 21 Augusti. Såsom ett bewis på huru, fort säden fan gå till mognad äfwen hår i Norrland, uns der tjenlig wäderlek och gynsamma är, tor de förtjena bemärkas att t. er. korn som såddes den 24 sistl. Maj, är nu skördadt den 18 inewarande Augusti; säden har således vå mindre än tvenne månaders tid, utbil: dats oc wunnit fullkomlig mognad och uts weckling. Den farhåga man här för någon td fee dan under den fortfarande stränga torkan byste i afseende på den brådmognad, man förmodade säden skulle taga på hög och fan dig jordmån, lärer wid werkstäld skörd af sådan säd som afbleknat och fått ett ljust ut seende wisat sig ogrundad den har icke tagit någon wäsentlig skada utan twärtom tagit mat, ehuru halmen och axen äro kortare och mindre än å den såd fom wmwuxrit På bördis gare jord. Wi hafwa händelsewis på ett äferstycke, fom ligger på en berglutning mot solen, erfarit att säden fom der wexte, wid dess skördande befunnits, hwad man kallar, matad, eburu detta åkerstycke under en länge re tid på afstånd wisat sig ljust och liksom moget i förtid, men ändock ej tagit annan skada af torkan, än att halman är kort och axen små. i — Provincial-Läkaren Hr Docktor Ene roth, bar nyligen till K:s Befallningshaf wande i Länet insändt en omständlig berättelse in nehållande i korthet: att Bondessonen Anders GustafLindström i Stigeby Jndals fin fom omkring medio af nästl. Juni månad, bif witlindrigt biten af en hund å wenstra handens peffinger, derwid saret, genom genast företagen frottermg med skedwatten, småningom läktes men den 6 d:s började Lindström erfara en smärtsam känsla i den sårade handen bwilken olägenhet allt mer tilltog oc för wärrades så att Lindström efter utståndna förfärliga plågor den 10 d:s till följe af wattenskräck (ÖH)drophobi) afled. — Af Ridderstads Kabinetts-Bibliothek, har 16 och 17 häftet hitkommit. — Säsom läsaren erinrar sig frän folerans sednaste besök i Sweriage, förekom i Alingsås ett uppträde med spärrnings bom mars olofliga förstörande, fom gifwit antedning till domstolssörhandlingar och en hård dom af underrätt lydande på fästningssstraff för en mängd saken delaftige personer. Denna dom, som blifwit hos Hofrätten öf werklagad, har genom FHofrättens utslag blifwit undanröjd och de skoldiga endast ans setts med böter för Kon:s Befhfwds grivans de i embetet eller wåld emot person, samt 2:ne ålagts göra häradsh-Stenberg och Sundhets-rämden offentlig afbön. Både häradsh. Stenberg och) flertalet af hang wc —— — rr wändas emedan brosket skyddas af fosfor syrade kalken emot luftens och wattnes år werkan, samt kan också ganska långsamt upys lösas af kolsyradt wadten, för att sedan komma werterna till godo; om man häremot på ett lämpligt sätt behandlar ben med swafwelsyra, innan de begagnas till gödning, så blir ej allenast brosket blottadt och tillgängligt ät förruttnelsen, utan fosforsyran äfwen förwandlad i ett lösligt salt (surfosforsyrad kalk) och dessa gödande be. ständsdelar komma då att inom fertare Hd göra fin werkan. J England och Skottland bar denna method redan länge warit anwänd och ansedd fom fördelaktig. Man brukar der icke ensamt swafwelsyrade ben och andra konstiga gödningsämnen, utan man blandar dem med ladugårdsspillning. Detta förfar rande förtjenar ofelbart att anses fom ganffa rationelt och förmånligt, samt ledande till beståndsdelarnas ömsesidiga ersättning och jemkning, hwarigenom blandningen fär ett högre wärde oc) åstadkommer en säkrare werkan än den hwarje af dessa ämnen ene skildt skulle utöfwa. Ladugårdsspillning har för litet qwäfwe, denna brist ersättes genom benmjöl, rappskakor eller guano; i benmjöl och guano fela alkaliska salterna, dessa ere sättas genom spillningen; benmjölet eller rappsfakorna måste först ruttna, innan de funna göda; denna dekomposition går fortare, om de blandas med ämnen, hwilka re dan äro stadde i förruttelse, t. ex. med fytd ning, än om de utan sädan inblandning komma i jorden. Genom en så beskaffad blandning skall ock den skarpa werkan på wärterna förekommas, fom det med hvafwelsyra beredda benmjölet ej sällan yttrar, då detta få ofullständigt blifwit defömpone: radt, att det ännu innehåller fri fvafwellyr ra, eller ocksä om under bergningen torr wäderlek inträffar. Då man upplöser ben med swafwelsora, är det angeläget att de förut äro fint föns derbokade, emedan större benbitar ganska ofullkomligt sönderdelas af swafwelsyrån. Författaren rekommenderar med anledning af fina försök följande method, att preparer ra ben med fvafwelfyras På ett ladugolf införes en blandning fållad aska (af wed, stenkol eler brunkol) och jord. Häraf uppskottas en cirkelrund uppe höjning eller wall, inom hwilken lemnas ett rum, tillräckligt stort för en centner benmjöl som lägges deruti, detta anfuktas öfwerallt oc) jemnt med 3 kannor watten (a 6 skalv.) medelst en trädgårdskanna, omskoflas wå: och försättes smanningom med 11 skälp. engelsk swafwelsyra, fom wäl inblandas. Här wid kommer måssan i en stark jäsninging likwäl icke få att den stiger öfwer fordwale. lens bräddar. Efter 24 timmars förlopp inblandas å nyo 6 fannor watten och 11 skälp. swafwelsyra, på samma wis som förra gången. Sedan blandningen å nyo tem nats 24 timmar tillsättes det afsiktade fina ste benmjölet, oc slutligen den fringiiygans de jorden, fom allt wäl blandas och omffoflas. På detta sätt fås ett pulver, fom fer dan kan utströs på åkern med hand eller med skofwel, om man icke will blanda det i spillning. Den upygifna swafwelsyreqwantiteten, nemligen 22 skalpund till en centner benmjöl år wäl betydligt mindre än den, fom brus kas i England, der man till en centner benmjöl tager en tredjedel till en half cents ner hvafwelivra, men författaren anser det med önskad framgäng ci fjol) på ett större starrfält, fom förut blifwit flumphadadrs Men emedan starrtufworna woro mycket digra och tätt stående, så blef askan efter dem få ymnig, att man et wågade låta her la qwantiteten deraf utbredas på sjelfwa odlingen, utan företog man sig att bortföra minst hälften af besagde aska, fom utfiröde des tämligen ymnigt på en nära belägen gammal åker, hwilken fen ide erhöll annan gödning föresåningen. Nu bör sägas, att besagde åker wäl icke tillförene warit Möfmergödflad, men dock ej heller lidit swält. Anmärkas bör åf wen, att jorden å starrovlingen wäl war förswarlig, men icke nog förmultnad. Flere gamla jordbrukare anfägo båda åferfälten wara sins emellean till qwantiteten jemngo da, äfwen deri, att begge hade kall botten. Också erhöllo begge ungefär lika mycket aska. Men såningen skedde 10 a 12 dagar tidi: gare å den gamla åkern, än på kärrodlingen, der rågutsädet ide hann afslutas förr än i medlet af Okt. sistl. år. ; Emedan jorden i den gamla åkern bestod af sandmylla, hwaremot den odlingen ut gjordes af bättre kärrjord, och lerbotten, så framdrefs under hösten utsädet fortare på den gamla åkerns mindre kalla sandmylla, än på den fyliga färroch ferjorden, å Hwilfen den enkla rågbrodden knappt nog hann upp tre tum öfwer jordytan, hwaremot den på gamla åferns sandmylla blef temlis gen wacker. — Snart tillkom den för all sent sådd råg högst mehnliga barwintern, i fjol, då genom ofta werlande frost och töwäder, rägrötterna i synnerhet på kärrjord, mycket illa medfors. Också inträffade, att i Mars och April månader detta år, den förut swaga rågen, på merbemälta kärrodling, git ut få, att mången tillrådde upv.vlöjning af hela fältet. Men detta uraktläts, för att fullborda försöfet. Maj och Juni kommo med sol och wår me, och å färr-odlingen stucko nu rågbroddar upp, der man ide wäntat det, och gi detta mera fort än wanligt åt, under det att å den hår förut nämnda gamla åkern, der rågen ide gätt ut, allting gick fin wan liga tröga gång. Slutresultatet wid rågbergningen blef det att å kärrodlingen blef skörden dubbelt bättre, än på den gamla åkern, och har man trott, att ide blott sjelfwa askan, utan den genom bränningen ästadkomna wärmen bi dragit dertill att rågen på kärr-odlingen blef få wäsendtligt bättre, ån Hå den game (a åfern. — Man har blifwit storkt i dens za tro också genom ett annat försök som gjordes i fjol, allenast på gammal åter, äfs wen vå kalljords grund. Men denna åker plojdes blott en gäng, — för försöfets skull — och följden blef den förwäntade, att fort före såningstiden, war det lilla fältet mycket gräsbelupet. Fördenskull anwändes derå skarda jordharfwar, med den päåföljd, att aräsrötterna wordo någorlunda uppryckte. Deja rötter lemnades fen qwar på åkern att soltorkas några dagar. Derefter fam manträffades oc blandades det s. k. båswrak, samt annan oduglig halm och torrt ris, hwarefter alltihop förbrändes på tället. Askan nedskyfflades sedermera och såningen werkställdes i askan, hwarefter det lilla exe perimentalfältet fommiades utan myllning och den genom kamm-plöjningen uppkomna mullen drogs, med räfsor upp Öfwer