Emelle. Tänderuas stunum år min hufmuds hosssioa; tibåt mig derföre åtnnasstone urdersöfå ben. Don förblef obeweklia. Jag mite ide ytere ligare misstäukas för cu feg rultron, satte mig derföre på stolen bretmid sörstret och uppfpåre rade munnen. Til mia fiera förskräckelse aflägsaade fig Lagamananea och lemvade mig helt abena ud Chirurgen. i Hon framtog ett instrument,wid hwars åson tag bet i hop känderas. bot ett ögonblick, bad den fördömda Tarddectorr. — Ett tu tre, mar tången i min mun och jag tände med rysning huru dea come fattade en tard. För Guds fun! stlammade jag, at mil dock icke — —!24 Men it samma ögonrlock nar opcrationea redan förbi, och Emeli wisade mig med for föracjelse em tand med tre frista löit. r. meg ni den månde bort; den war redan anaripen och frutte mom kort förderfwar de öfrige friska tånderna! Jaa mar mera död äa lefwar de. MTiRåt mig briaga ert taadkött åter i ord: vinn, fortfor Emeli och stad härwd sitt lisla nätta reffinger i min mun men sedaa hua derstädes en fund farit omfring, utbrast bon: Jag märker att ar deny har twå sjuka tån