1 OH VeNHDHAs 3 Byordnind a stycken der: örblifwa fullt iga, samt för ande, får jag dning af ord. sällskap, Herr 3ynther, hår om ide äfs instone nedan om Sockne) sättas i ute förfta dagen tmarknad, då . m. kommer daregärd, der mt andre fa: tt funna till: re samråda i till wederbör dast till färre af ifrågawar titelblad och mindre fore blad och med sammandrag ot större fors ligen icke af. s fassa fun en, att hwarfarduspapper de högsten s. fo, i fall be i d. 12 Aug. Backlund. lag och frads 8; fördenffull ttas i hwar: eller andre, ishållare är nämnde Byom året tillets uppodling ingsmål, samt Ör tandsbhöfåfer och äng om får oc d hwad metillhörer och hwilfet allt r med dess författningar Ja. lla jemwäl i falningshaf: ningsmännen lgörandet af lmän och ens och stadgadt utgaf Hush. lor för Socktsågos och tes i då salnade nderhåll eller begrundande framfrållnins goda saken nägreftåndst låsa länge ar, samt att ssiga försök. gynsammare. eml. hört och t s. k. ratios skapsgrunder äkra steg till iga begårligt ifteliga efter samt exempel yck ot anumssa Vil foljorit Jat, — förde snart fuillbordas och bland annat blifva föremål för Sofnesälllkaper. Dessa äro att anse såsom plants skolor och lokalfästen för theori eller insigt och praktif eller werkställigbet. Och om de till en början måäste bestå af ringa personal, få stola wäl äfwen de avta fig för tillwärt och förkofran? God början är half fullbordan. — — J den Hd då de politiska händelserna för das gen erbjuda få litet intresse, fom för närwarande, torde det ide wara olämpligt, att ifrån en förfluten tid samla och ätergifwa några offentliga handlingar, som äro af wigt för historien. Såsom sådane betrakta wi de meddelande som ägde rum emellan Europas regeringar och Frankrifes emvåldaherrskare Napoleon, hwars brorsson nu fyes lar en få märklig rol i Europa. Wi wilja bär revroducera af dessa handlingar ett bref och twenne proklamationer, fom affärdades af Swerges dåwarande kronprins, Carl Johan, till Napoleon, till fransmännen och iill Nord-Armen. i Brefwet från Carl Johan till Napoleon Bonaparte, sransmännens Keisare, konung öfwer Jtalien m. m., daterad Stockholm d. 23 Mars 1813 lyder sålunda: Sire! 7SÅ länge Eders Maj:t endast riftade Sina afsigter eller befallte att de skulle riftas emot mig personligen, borde jag blott möta dem med sinneslugn och tystnad; men nu då bertigen af Bassano Note till Herr deOhsson åsyftar att framkasta emellan fos nungen och mig samma twedrägtsfackla, som befrämHjade Eders Majid inträngande uti Spanien, wänder jag mig, sedan alla mi nisteriella förhållanden blifwit afbrutne, utan omwägar till Eders Maj:t för att återkalla i def minne Swerges upprigtiqa ochoförställda uppförande, äfwen under de mest brydfamma tider. På de meddelande hwilka Herr Stig neul, på Eders Maj:ts befallning, fått uppdrag att framföra, låt Konungen swara att Swerge med den öfwertygelsen att det endast borde tillskrifwa Eders Maj:t Finlands förlust, aldrig kunde förlita sig på Def väns skap få framt ide Eders Maf:t wille förffaffa åt detta Land besittningen af Norrige, såsom en ersättning för den skada Eders Maj:ts politik detsamma tillskyndat. J afseende på allt det som i Hertigens af Bassano Note softar vå det fiendtliga infallet uti Pommern och Franske Kaparenes uppförande, böra endast händelserne äga witsord; och wid jämförande af tidpunfter ne då desfa tilldragit fis, Sire, om rättvwifan stannar på Eders Maj:ts eller på Swens ffa Regeringens sida. Hundrade Swenska Fartyg woro redan uppe bragte, och öfwer Twåhundrade Sjömän i bojor, innan Regeringen fann sig nödsafad att anhålla en Sjöröfware, som, under fransk Flagga, wågade sig in i wara Hamnar för att borttaga wåra Fartyg, och trottsa wårt förlitande på afslutne Traktater. Hertigen af Bassano yttrar sig att Eders Maj:t ej gifwit anledning till Kriget; och lifwäl, Sire, har Eders Maj:t gått öfwer Niemen i spetsen för 400,000 man. Jfrån det ögonblick då Eders Maj:t ine trängde i hjertat af detta Nike, blef utgåns gen ide mera twifwelaktig. Kejsar Rerander och Konungen föresågo, redan allisedan Augusti månad Fälttågefs slut oc dess or räfneliga följder. Alla militäriska flurfölj. der förcspådde att Eders Maj:t skulle bli fången. Eders Maj:t undkomm denna fara men Dess Armee. färnan af Frankrikes, Tyffe lands och Jtaliens stridsmän, är ide mera till. Der efterlemnades, obegrafne, desse tappre Krigare som frälsade FTrankrike Wd ——h—ä— — .—-——— X— .-e mu — slor, måtte Eders Was:t återkalla i sitt mins ne öret of mer ar en mitlian Fransmän, bwilfa alla stupat på ärans sält, sasom of fer för de af Erers Maj:t söretagne Krig! Eders Maj:t åberovar Sin rätt til Konungens Wänskap! Warde det mig tillåtit att påminna om det rinaa wärde Eders Maj:t fästat wid denna Wänskav, ite tider då motswarande känslor ä Eders Maj:ts fi da hade funnat blifwa af mycken nytta för Swerige. Når Ronungen sedan ban före lorat Finsand skref till Eders Maj:t för att utbedia, Sia Dess medwerkan lill bibebållande af AÅland åt SYwerige, swarade Eders Maj:t. Wänd Er, Sire till Kejsar Aleronder; Han är stor oc) ädelmodig; och för att fylla måttet af fin likgiltighet, lät Eders Maj:t i siclswa ögonblicker af min afresa till Swerge införa uti en officiell tidning (Monitens ren of 21 September 1810, N:o 264,) att i detta Rife herrskade en slags interims Regering, under hwilken Engelsmännerne obehindradt fortsatte sin bandel. — Konungen afskiljde sig från 1792 ärs coalition, emedan denna coalition föresatte fig att dela Frankrike oc Konungen ide wille deltaga i detta aktningswärda Nikes söndring. Konungen leddes tilldetta steg, och lade ett waragtigt minnesmärke af Def äro: fullavolitif, ej mindre af Def tillgifwenhet för Franska Folket, än af behofwet att läka Sitt Rikes ännu blödande sår. Detta wisa och ädla uppförande, arundadt på den rättighet hwarje Nation äger, att styras efter enna lagar, egna sedwanor och egen fri wilja, detta uppförande är det samma som ännu i närwarande ögonblick tjenar Konungen till efterson. Sire! Eders Maj:ts system äsyftar att förneka folkslagen utöfningen af de rättige heter de af natturen erhållit, att handla med bwarandra, att bispringa hwarannan inbördes, att underhålla gemensamma förs bindelser och att lefwa i freds och lifwäl beror Sweriges bestånd uppå en utsträckning af handelsförbindelser, hwilka förutan detta Rike alldrig fan fylla fina egna behof. Långt tfrån att uti Konungens förhällande fe en ändrirg af system, skall hwarje upplyst och owäldig Domare deruti endast finna fortsättningen af en rättwis och fråndaktig politik, hwilken icke borde wara dold uti en tid då regenterne förenade sig emot Franfrifes frihel,och fom nu lifa kraftfullt iakttages uti ett ögondlick, då Franska Reacringen fortsätter fina inkräktningar emot Kolkens och Regenternes sielfständighet. Jag Känner Kejsar Alcrander och Cigelska Cabincttets böjelser för freden. Fasta landets olockor anropa den, och Eders Maj:t bör ickt motarbeta densamma. Ågare af det skönaste Rike på jorden, skulle Eders Maj:t ouprhörligt wilja utwidga dess arän sor och efterlemna åt en mindre kraftfull arm än Def Egen det bedröfliga arfwet af oupphörliga Krig? Skall Eders Maj: ide anwända Sin omsorg att läfa fåren of en rewolution, fom åt Frankrife qwarlemnat blotta minnet af dess Krigsära, åtföljdtaf werkliga olycor i dess inre? Hela Historien, Sire, bewittnar outförsigheten af en Uniwerfal-Monardmie, och fielfftindighets-fånflan fan döfwas men aldrig utplånas ur Nationernes hjertan. Måtte Eders Maj:t öfwerwäga alla dessa omständigheter, oc en gång aliwarligen äsyfta denna allmänna fred. hwars ohelgade namn hittills förorsakat få mycken blods utgjutelse. Jag är född i detta sköna Frankrike, som stores af Eders Maj:ts spira. Dess ära och def sällpet funna alldrig wara mig tif. giltiga. Men om jag alldrig upphör att göra önskningar för dess wälgång, skall jag dock, med hela min själs förmåga förfwara det folks rättigheter fom kallat mia, oc den