ser du saken är i korthet den. Din fas lig hustru wandrade hädan medan flickoraas uppfohran ännu war ofullbordad, knappt bör jad. Mina emdetsgörömål hindrade mig att sjelf lägga hand derwid, hwarföre jag åfvers lemnade dem i en informators wård, ea al warsam stadgad man, men hwilken uppfostrade flickoraa fom gossar. Deras enda sållkap mar för öfrigt min fon Berndt, fom studerade mes dicinen, och drunkaade för twå är sedan. Af honom ärfde systrarne fina olika passoaer. Lowrfe att fäkta, rida och skjuta, Emalie fia Chirurgi och Eruestine fin naturfunuvigh. Emedlertid hyser jag det säkra hopp, ati om mina döttrar en gång funnit männer efter sitt bicrs tas mal, skola alla dessa besyaacrligheter förs swinaa. Hushållsbestyren lemna dem ingen tid öfwer för jagt, amputationer och aaturforskaing. Jag medger att jaa förut bordt gått sirängare til måga med flickorna, men det ouda har en gång skett och kan icke ändras. Låtom of hoppas det bäsla af framtiden. (Forts.) ———— — mv bknnmm— — — — —— —— —— Tf eo Ner nanA 7 (