sedrast inom slutet sammanhang härmed wid samma tillfäle sition bör blifwa ganiF, sedan H. M. Kor enligt Köpenhamns en för nämde landte summa af 2500 rbor en bör sålunda för: nwändas till premier altade waror tillredda så England, Förleden wecka ins errättelsen att Leftorn nnasium Teol. Cand. F. Ösell aflidit i Sö fte brunns oc) badin: a läirer fånge warit indre bestred han Ietins slut och boppades ferierne skulle funna creera sig; men han alltid. F wid Kungsladugir:s fen, nära staden, sistl. ar talrikt beföft, synsoner, men äfwen af al allmoge. Det war iktig wäderlek. till täflingsplöjningen vr anmälte fig hugade stakade tegarne för de mmanträdde Hushåll handlingsrummet, då e, Herr Landshöfding mötet (det första ine tt helsningdoch måls Landshöfdingen bland de åtgärder han, une d såsom länets flyredr flere betydliga före f wäg och brobyggnar nikationers beredande, kildt nämnas den nya Dalelfwen emellan striklland och Sefwets )5, wattenaftappningar ngarnes förbättringar äfwensom för dertill och communernes bi: Landshöfdingen i ett nde åtskilligt, fom äns väg och hwarom Herr låta fia angeläget was igheterne kunde sädant (G.) den 7 Auausti. i på sednare dagarne dring, att i ställe för ha wi mulen himmel 1 under en längre tid rka, ett uppfriskande, Denna förändring i ännu kunna afhjelpa sls hyst, med, afseende otatis oc andra Jords winner härigenom en rikare afkastning. defanta romanbibliothek häftet hitkommit, inneJursten samt början af iuffhvigg, af en förfate a fom kallar fig Pil (Jnsändt.) igwårdan och om Cen: cts werkningar. l-ärenden, hwarom uti vx til Regeriaaen afoifs å arund deraf till Koral. attningar åtskilluua före biifwit meddelade, är si af mycken wiqt I ans tion och förwalturna, utan —— — —— — — — — ——————— — — ———— i angående den aflinänna Myldigheten att bidraga : föga undtttycka den af ersarendeten styfta till de fattigas wärd och försörjaade, m. ÅA föreskrifter blifwit uprhäfne och förändrade, har man i dessas stälen fårt eu Förordanina om fattigwården i Riket af den 15 Maj 1847, och hwilken för närwarande år gällande. Ens ligt denna förordaing Fell hwarje socken å Bandet och hwarje Stad lemna nödtorftlig wård och försörjning åt sådane dess medlemmar som i anseende till bristande arbetsförmåga, samt i saknad af andra medel och lofliga utwägar till sitt upper hälle ide kunna fig sjelfwe förförja. Med den oraanisation och det förmaltningsbesiyr, som fattigwårdsanstalterna på många stälen nu hafwa, fan man med alt Mår säaa, att de äro qanska ojemt och olika betungande — det ena samhället mer än det andra, och att följaktligen det dermed åsyftade ändamålet föga Fan winnas. Den uti nu dähande fört ordning uttalade principen att flere socknar på Landet bwilka tihhöra samma pastorat, funna förena fig om gemensam fattiawärd skulle 18: serligen wara mera fördelaktia och medföra siorre lättaad för Kommuaeraa samt således blifwa ändamålsenligare ån den nu manliga orga: nisationen om den nemliaen braates till realifa: tion. Om särskilde fattigwårdssamhällen före nade fig häradswis om bildande af en gemen: fam ardetsinrättning — eller någon annan ge: mensam anstalt i afseende på fattigwården skulle detta otwifwelaktigt leda till ännu förre lärts ned och ändamålsenlighet samt ingifwa mera belåtenhet både hos församlingarne och de individer fom behöfwa fattigwård. Såsom fals let för närwarande år fan detta mål aldria urvs nås, och den oafwisliqa följden deraf är mig: belåtenhet å ömse sidor. Wår nu warande fats tiawård, fom hufwudsaktligen år gjord tid en Kommunalsak, hwilar med fina adminisirativer rå hwar och en socken särskildt. Understundom häuder der mål att, wid de fal fom uti 14 och 23 F. S. uti nu gällande fattigwårdsförfattning omförmäles, undersöd af almänna medel för wissa fattigas wärdande erhålles, eller med ett ord sagt — att staten gifwer hjelp åt enstaka behöfwande. Att fattigwården som nu är en Kommunalssek, hwilar på en socken, år likwäl såsom man förut fett anmärkas — icke aleenast dt stiarft misstag, utan och en orättwisa. Följden deraf är att de fattigaste socknar få bära tunga fattigwårdsbördor under det de förs mögnare och bättre lottade hafwa lättare eller kanste ingen fattigwårdstyngd att widkännas. Att öfwerflytta fattiawärden på staten derföre att den i flere ennaka fall kommit till Hjely, more måhända olämpligt och orimligareän att enskilde fommuner bandhafwa den såsom fia egen sak; men helt naturligt år att fattigwårdsdistrikterna ins nefattade mer ån en enda socken, och i det stäl. let utwidgades till Härad, eler i yttersia fal till — Län. Act göra fattiawärden til statens fak, wore i flere affeenden en orimlighet; tv derigenom skulle en Bomnmunal:angelågentet hwarmed Kommunerue sjelfwe böra äga frihet att hafwa befattning, blifwa ett siatsärende, hwilka båda hwarför fig likwäl äro af den beskaffenhet, att deras skiljande frän hwardera är nödwändiat, eller borde åtminstone wara få till wida begråns sadt, att Kommunen äade frihet, att utan Reg. och Styrelsernas melanfomfi sjelf ordna och hande bafwa fina enskilda angelägenheter; endast med de förra har staten att befatta sia; de sednare bör Kommunen äga både rättiahet och. fyldigs het att sjelf ordaa och förwalta. Det år ge: nom denna Kommun på en gång tilfommans de råtnubet och förbindelfe fom det förhådane de uppkommer fom benämnes: Sommunalfrihet frihet tia sjelfslyrelse, hwilkea fordom urfrrungs ligen fanns I Sweriae i ganska hög grad, men fom dock under tidernas topp allt efter fom först adelas och sedermera byråkratieus utgrening och inaripande i den gamla folkfriheten genom Cene tralisatioa till den grad inskränktes och ufurves rades art Kommunen förlorade både sitt inflys lande på det allmänna och makten att förwalta fina egna angelägenheter, likwäl med nadantan arundsatseo ort Censralisatten ide war låmpe lig eller fan stå i öfw.renenämmelse med förs dållanden i wårt land hwors afläasaa orter hafwa få olrka natur förhällanden, vika seder och bebof bwarefter Laassistaivaen målle wara lämpad, få framt den ckonomtska och indnstriella förslappniagen med andra olägenbeter skall funs na undwikas. AF den månad både Laatittnin: gen och förwaltamaca rörande olägenhter som uprkommit aenom Ceutralisatton, äro de mest ingripande fom möta mid förwoltulagasbestyren. Den öeras härledda poliiska omyndighet hwars uader folfet i allmändet blifwit stäldt, har mede fört den werkan, att frålets förmåga cd) håg att tänka och handla för fia sjelft, förslappas genom en innött wana af den underdåniga prarxis, att om allt äfwen i def miasia med Kommunens priwata lif sammanhänaande fmå: saer anlitakeacringen. Det år mål sannt alt qenom den erfarenhet att folket of Regeringsr redskap och orqaner (de s. k crekutwa niyndige heterna) blifwit hindradt uti företag, fom det önskade och kunde på egen hand werkställa och hwaraf folkets politiska omyndiahetstillstånd dlifädagalagdt, fordringar från dess sida blifwit böjda uppå ett fritt, rått organiseradt Kommu: nalwäsen, men dessa fordringar hafwa dock bit: intils saknadt gehör. Reacringeus, tid efter annan widtagne åtaärder till ordnande af Kommunalårenderne, och folkets ingifna petitioner om ett fritt kommunlwäsen hafwa oms werlat med bwarandra, men allt tyckes ändå befinna fia på den samma gamla ståndpankften. Wi hafwa au ca ny fattiawårdsförfattuna, fom wisserligen röjer en mera liberol anda och tendens; men äfwen dernti har Reg. förbehållit fig att, wid det tillätaa fal att serskilda fate nawårdssamhållea wilja förmå fig om bildars de af gemensam arbetsinrättring eller annan gemensam åtgörd i afscende på fattigwärden — och sedan de derom öfwerenskommit i sädant först bör anmälas hos Kas Befbde, fom har ett underställa frågan Rongl. M:ts nådiga pröfning. Emot ofwanslående anmälningar funna wäl inwändas, att då Reg. ehuru hela deg dyrbara tid egentligen burde anwändas för Stiftsanger lägeuheter, likwäl af Landsfaderlig ömhet år den, ägen att låta till ordnande och reglementeranz de föredraga fig en mängd af Kommunernas obetydligane ärender; få bör sådant icke flans dras utan med tacksamhet erkännas i detta år samt för Rey. derigenom ådagalagda försora om folkets wäl, bör erkärsla och tacksamhet wisas. Men då en Centralstyrelse möjliaen ide fan i detalj weta utaf de iare förhållanden i en af lägsen ort eter käuna återwerkningarne af en Lag eller förordning på många spridda olika delarne af Landet; få följer och deraf, att wid åtskilliga Hadganden och reglementerande nufitag måstie benås; och med de bäsla afsiater att merka till hela prowiasbefolkninaars mål, kan likwäl den makt som är öfwerlemnad i Centralsiyrelsens hand öfwer mänadens menigdetens wäl celler we, ofta ej undgå att gifwa ett manligt och skadliat taflytaade. Det år således emot de felslaqua resultaterna af Centralsiyrelsens werkniugar och klander föras, — icke emot det wölmenande i afsiaten. Wid betraktelser of alla sädane företcelser bar en tanke på friheten — och en ollwarlia åstundaan efter förordning — börjat wakaa bes folket; der tänker såsom det He ter— på foikfrideters — djupare grund och werkan, fom år sjelfstyrelse inte Kommunen od) RKommunernasfrihet. Såsom bidragande till, samt ökande och unaderhållande folkets längs tan efter polursk förlassring, — emaawerxande från det tingripande Poliliska förmyaderskapet fan äfwen noteras, att folket längesedan Fommit underfund Med vatt ofrihet — eller twäng fan äga rum äfwen med de friaste fratsimfti tutioner, — med de miast utsträckta egentligen s. k. politiska rättigbeter, der en represcatsötfamlings Majamtet kan werka lika despotisk K-e. fom enwåldostyrelse. Blandade Amnen.