JULURHUHm: — J går hade wi åter rtan, men uten äska. — ———— — Blandade Amnen. Fabrikauren och korfwen. En af Tysklands rikaste och driftigaste tlädesfabrifanter, Keller, brukade saundom perätta följande från sin ungdom: YFag hade nyligen komniit hem från wan, dringar och resor i andra länder. och begynt min egen, lilla rörclje. Leip igervpäskmessa war för hand och jag rejer dit, och medför rer ett kreditbref på 2000 rdi båo. Detta belopv utgjorde, om jag ranjakade alla mi na gömmor oc wände ut och in på mina fickor, hela min förmögenbet, horsprnd pe nom träget arbete oc försakeiser. Men ing war ung och frisk, och harad tzor man fi3 på ef kanna ukträtta för storwerk, då man är skuldfri och bar besparad 20000 ror bto. Jag refer alltså till Leipzig, och aflemnar der mitt kreditbref hos haadelshuset Furge ot Comp. Den gamte Frege lät inskrifwa mitt namn i fin bot oc önskade mig god mavfnad. Men jag kom snart underfund med att man ej kunde göra stor marknad med ett par tusen riksdaler. Hwad mera? Går det ej stort, få får det gå i smått, tänkte jag, oc soker ut ett parti ul samt går åstad för att fyfta mina penningar och betala. Frege fade sig wara giad att trål fa mig, han hade ej wetat hwar jag bott. Detta hade jag icke welat säga, emedan jag såsom förr då jag war gesell, tagit in va herberget. NÅ fade gueden Frene, ut nu middag hos mig morgon; ut träffar der stort sällskap oc fär tisjälle art råka mången befant. Jag wisste ef rant hwad jag skulle swara dervå, och gick min wäg. Sedan gjorde jag mig underräliad hwad man borde iakttaga wid en fidan bjudning och hwad nytta man deraf funde hafwa. Då fär jag weta att braket fordrar Att bwarje stort handelshus genom ett dyligt swep utspisar och afäåter allae til huset rese commenderade; att man wäl fan göra bes kantskaper der, men att sådant nästan aldrig har någon nysta med sig, utan att egentlis ga resuisatet af middagen är att man måste betala sin mat temmeligen dyrt, enär man aldraminst måste gifwa 3 rdr bko. i drickspenningar till betjeningen. Det der war ej i min smak. Jag räknade ut att jag då af 2000 rdr beo. ci stulle hafva qwar mer än 1007 rrer, och till få dor middag Hare jag ej råd. Följande bag tog jag rastt mitt beflut. Jag köpte för 4 st. korf för sex flyr wer bröd, stoppade det i fickan och gick ut genom stadsporten ill det få falla Rofens dal, Mitt bord war fuart dukadt. Jag sätter mig på en bintod tager fram min middag, fär sönder karfwen I 6 bitar och lägger dem för mig; Ser sägeriag, min soppa dor mitt fött, der mina grönsaker med tiil behör, der min fil, der stek med salat och der dessert. Jag tror ide att be hafwa stort mer inne i staden hos Frege, eilev att det smakar dem bäctre. Jag war jufi i begrepp att taga ihop med desserten — alltsammans war ganska godt — då jag sick se en mar fommå ridande vå en wacker brun hit. Se der, tänkte fag, en som tager fig en smula rörelse före middagen för at: få rigtig mais lust. Jag önstade honom min goda mage, — tr HH