som i mannaminne icke bållits inom detta Vän, har wållat att Skallarmarna någon gång under marchen blifwit brutne, och rofdjur på få sätt beredts möjligheten att unde fomma, hwarförutan otwifwelaktigt ett åns nu större antal blifwit nedlagdt; Endast 2:ne af de fällde Björnarne hade wid min afres sa från skallplatsen på f. m. den 3:dije den ned igenfunnits, oc) torde den felande antingen funnit fin graf utt Boltennan eller oc af Allmogen undanhållits; emedlertid för refinnes inte skäl att befara, det denne Björn undtommit med tifwet, sedan ban fom af westa Skallarmen piträffats nedskiuten, till yttersigare säkerhet erhållit flera s jutstyng. Cnligt wärderinnen bafwa de 2:ne Björnarne, hwilkas siinn wid denna årstid ega föga wärde, blifwit upkslattade och försålde för 20 rdr bko, pwilfen summa bär följer. DÅ Länets Jagt-casa, i bändelse on Dr lif ens finnes, ej blifwit anlitad till detta Skalls genomförande hwars omkostnader, utom Ekallfolkets aflöning. of mig e: sam bes sirides sa wagar jag föresla, att belopvet i stället att tilfalla nämnde Cassa, måtte ger nom Wederbörande presterskap i de socknar, fom i skallet deltagit, utdelas bland bebör: wande personer, hwilka under denna fom mar genom rofdiurens härjningar it ffa da på fina husdjur. Gideå den 4 Jul. 1852. Cscar Dickson. En Polsk Wargjaat. Efter freden i Tiisit, få berättar br AÅde deron, hwilken af fransk officer erhållit föl jande beskrifning vå ett eget fött att jaga wargar, fom Marskalk Dawonsst Arme eorps att stanna i Polen. Mitt regemente blef inqwarteradt wid Blonie nära Warschan, och jag sjelf erhöll sogis hos Grefwe Lesseur i den lilla byn Corzerki. Jag sosselsatte mig då liksom alltid när mina göromal dere till lämnade tid med jagt, mitt käraste nöje. På ett of mina fireftåg fom en mwarg in om skotthåll, hwilten jag afwen fällde. Jcke litet stolte öfwer denna bändelje lätt jag, af nåara bönder, fom ielpte mig att bära bem honom från skogen, föra honom till min wärd för ett skrota med denna min fånaft. i Är detta beta frukten af er jagt i dap, frågade mig grefwen något spesult; om ni finner er road deraf skall jag göra er bekant med ett förfarande, medelst hwilket ni, på hwilfen dag ni behagar, skall funna ffjuta tio efter tolftwargar sörre än denne om ni anser mödan wärd att lära konsten. vDm jag anser mödan wärdi? ja hundras de mil skulle jag wilja resa för en fåran jagt. . Må wäl, har ni tid i morgon?, Fa swarade jag och gick in i mitt rum för att ställa mig i ordning för partiet föl jande dagen. Marken war betädt med djup snö och kölden sträng. Wid dagningen wådtes jag och inbjöds att taga in i en med fyra hästar förspänd sleda, i hwilken grefwen ins höljd i pelsar, redan hade fatt fig. Som wi äfte åstad stoppade betjenten under mår ra fötter, i slädan, en gris hwilfen skret få erbarmcrligt, att wi knappast kunde fördra: ga det. Men hwad i gudsnamn ropade jag hwad skola wi göra med detta skrikande freatur. i ö Det skall ni snart få erfara swarade grefwen war ni lugn, jag skall uppfylla mitt löfte.rv 1 Rhja jag förstår nu, det skall blifva fru kost åt oss; men då hade det warit lika så brå att genast slagta fråfet. sf wi fofa wäl få frukost ändå, utan att. behöfwa tillgripa grifen, swarade min wän och fortfor att Tungt bolma ur sin fiora sjöskumspipa. ot 2 ee AA La -— —