den andre senå jag är Paulisk, iag år Apol. list, jag är Cephisk, jag är Christisk. Mån Christus wara söndrad? Men medan ibland eder är nit och kif och twedrägt, ären J icke då föttåliger 2 ... OM ehuru aposteln i den församling, till bwilken ban försi eller i den tiden skref, serskildt ifrade mot wissa missbruk, synes han i öfrigt icke haft något annat att ogilla, klandra och rätta hos de sig få fallande Paulister, Petrister och Apol lister, än att de utgjorde partier. På ans dra ställen talas oc om particr, såsom Stills börliga och förkastliaa, samt om dem, som parti göra. Fiat applicatiol Hade hwar och en prest egt kunskaplig för måga och rentrogen wilja att leda rörelfer. na, i stället för att på mångfaldigt, ofta ens faldigt, satt uvpbugsa de rörde etter 1. k. wäckte, samt gjuta olja på elden oc stundom fiska i grumligt watten; få hade samma rörelser, enligt hwad en lycklig erfarendet flerestädes wittnar, säkert. om och fmåningom, samt genom en conscqwent behandling, redan uffallit till christendomens fromma, så att man längesedan kunnat glädja sig öfwer ett önskeligt resultat, ätminstone i allmänbet; ty icke ens Guds lag, ännu mindre menniskors, bar hittills förckommit all öfwerträdelse och förargelse. väsarne i swärmisk oh superstitiös vigt ning, — ty superst tion i def etomologiska och egenteliga betydelse ingår mycket i deras wäsende och förhallande, — jamt feyvaratis sterne, hwilke både till benämning och werfs ligbet ide få litet slägtas på ybariscerne, bafwa til och med gätt få längt, att DÅ pre ster och andre helt foaligt och christeligt ovinrat om ordning oc stick i ordningens, Guds församling, der Apostelen sjelf påbjuder ans ständighet, få hafwa de ofta bemött dem då de trotsigt och föraktligt, bland annat med frågar, om ide både andelige och werldslige motftåndare längesedan kunnat inse, att fungen sjelf, — sadant tilldrog fig neml. under högstsalig Garl Johans tid, — wore på dee ras sida och wille så hafwa det, hwarföre de ock inför hwem som helst förswara hwad de börjat och göra hwad de wilja, emedan man här har öfwerheten med sig och i allt fall mäste mer lyda Gud än menniskor, o. m. d. För många bar det blifwit en dictatorisk wana, ett fältrop och ett foc lotom att ådes ropa samwete och öfwertygelse. Sadant lås ter för något och bör i mydet, ja i mydet, men således ide i allt, respekteras. Det skulle bli för widlyftigt att här wisa, huru både samwete och öfwertogelse ofta beror på wissa omständigbeter. På lärdt spräk heter medwetandet conscientiv. Men derom be ter det i en auctoriserad lärobok i moralen, att conscientiv ock är eller kan wara salsa,