sprang till fönstret. Lucie! ... Ursäkta mig madame och lef wäl! — O blif qwar! Blif qwar, på det att jag må funna säga min wänninna, att jaa upvfyllt hennes warmase önskanl Är då er kärlek til henne, så swag att ni icke engång kan uppfylla hwad man i def namn begår af ert Deputs om wet Lucie redan att ni år hår. — Men wil ni då, att jag om jag också Fan göra wåld på mina känslor, skall lofwa någonting, fom jag ice förmår att håla? Låt mig. resa madame eler wil ni twinga mig att sjelf säga Lucie att jag älskar en annan och att gon år mig olidlig. — (Sig henne detta, om ni wågar. Dörren öppnades och ett beslöjadt fruntimmer i reskläder inträdde. Brevannes slod som fastwuxen wid golfwet. Emelie skyadade fram till henne, Lucian räckte henne handen. — Kom, kom, Lucie: nu answarar jag dig för honom, att han ide skall undkomma vf; ban har fastnat i nåtet. ... — Rå br grefive, mil ni ide nårma er til er fru? revanned kastade en wredgad blick på Er: milie. — Jag wet icke — sade han, med möda bibihåbaade fattaingen — huru detta skämt