———————————— ;ä5l)W—Wb—t—W——— — —— — —— 4?4 4?——— — — ———————————————— (——w———— Bud3 gäfwa. — Eve nätter före Philips pi dag (d. 1 Piaj) och de tre näst efter kallas Luddi nätter, få fattade af wallbornens ech lurarnas liudande hwilia äro sju med Philippi natt. Höres då thordön det äret blir ett fruktsamt och godt år, och ttsnd stor mannadöd, säger Bondyprats tikan. Den 29 Tycko — Grek.:Lockans Gud sannolikare en latin? form i stallet för det danska Tyge och det fornnordiska Thute eller Toke — dugligs — en af Avosleln Paus li följeslagare fom omtalas i Ap. Gern. 20: 4. Den 30. Marianus — Lat. af Marius och detta åter af mad — man mankön en Christen lärare och martyr i Numidien. Dagen kallas wanligen CIBaborgåmäfe afton aftonen före Walborgömässan d. 1 Maj. På MWalborgåmäfe-afton brakas i slcra trakter af riket att upptända eldar på böj derna eder kring de widstrackt. slägterna, allt efter hwad läget bjuder, och nära hela natten igenom ropas och skrias, aflossas skott och blåses i lurar och horn, under det man allt emellanåt swänger fig i dansens ringar. Detta bruk har utan twifwel ända från äldsta tidernaan baxa haft till ändar mål att bortskrämma rofdinren från boskapen, fom denna dag för första gången vå aret släpptes i wall Rågra fornforfare wijlja i seden med eldarne hos oss fe efter bildningen af en hednisk fet på Vlocks berget i Toskland, hwilten sirarcs denn natt: då kristendomen införts, ssattes wakt kring berget men folket unttädde fig till djef lar och troll skrämde soldaterna och tommo så dit upp. (Derifrån tron på trollpackornas blåfulla-färder). Andra wilja i dessa eldar fe en qwarlefwa af en fordna tiders fol:-dyre fan, en fest till den lifLande Mat-folens ära. — J Uppsala hafwa siudenterna för fed att denna dag fl 9 om aftonen upptås ga på den s. k. slottsbacken och der affjuns ga åtskilliga wårsånger, en äterhellsning til bet burrande folket omkring de utefter Fy: riswall flammande eldarne. Från flotts-bace fen marchera de ned till flora torget, fatta i ring och swänga få omkring till långt in på natten hwilken dock numera förnämligast tillbringas kring de festliga punfd-bålarna vå nations-salarne. — Walborgsmässesafton är i wissa fall ett slags förspel eller början till de allehanda plägseder, hwarmed Maj månad inwiges. Så brukas t. er. i Skåne och äfwen i andra landsbygder att på dine na afton sjunga. Maj i by. Drängarna i byn samlas mangrant och gå omfring fjuns 2— gande från gård till gård, ledsagade af byns spelman fom med fin fiol ackompanjerar de ras sång. Maj-wifon innehåller en önffan om ett godt och fruktsamt sommarwäder, ymnig ärswärt, timlig och andelig wälfignelse, o. s. w. Wid sista wersen blottas alla hufwuden och blicken riktas mot höjden. Spelmannnen faller nu in i annan takt och en annan melodi hwarpä ett rimmadt fas der-wår afsiunges. Derpå bugar fig fäll skapet önskar god natt och aflägsnar fig. Kringwandringen warar ofta hela natten och slutas ef förrän på morgonen. På sista stället siunga de fig in d. w. s. ati deras blifwande sommarlag skall derslädes börja. — Seden att narra April eger äfwen rum på denna dag dock ide få allmänt. Maj uppzgifwes hafwa af Romulus fått sitt namn till äminnelse af romerska folkets gamla fördelning i majores och juniores (äldre och yngre) eller och härleder fig namnet från Maja, Merkurii moder. Apollo war måna 142 OA 2 C AD KN