till mia fördel — när det gäler en annans — twå andras lyda, och den tredjes lugn i dÖdgstunden. War man, Rudolf, fom din far, din farfar och ala dina förfäder. Uppoffra dig! och dö bedre ån att wiana en härsmån lycka, en droppa njutning till andras skada. Jag skule ju då wara otacksam mot den, fom råds dat mig få underbart, nåra branten af förderfwet. Jag har förr mer ån en gång warit der, men aDtid blifwit räddad af den osyaliaa hans den. Men hwolken förfärlig frestels.! Det mo: re en småsak att winna detta sioktiga qwinnos bjerta under sådana förhållanden fom nu fram. siå mellan henne och mig. Men bort, låttfins niga gyckelbilder af en sinlig fantasi Det år blott derföre att jag en gång tryckt henne i mi na armar — att jag — men det war Guds underbara kraft, fom ingaf mig tanken och frafs ter till utförandet. — Så warmt hennes bhjer:ta klappade möt mitt, en minut — men baf: wet war ju så kallt efteråt! Det war tecknet! Oroliga blod, stilla dig! Du mid ide, säger du; en qwinnas nyck, en gubbes swaahet äro lätt besegrade; kufwa, herrska och njut! säger du? Ja, så talar du blod, slägting till djuren, men tystl stilla dig! Skall jag uppoffra mia själs frid, för att tillfredsstäla dig? Det klappar båftigt, det formar i bjertat. Dwad gör der? det går nog öfwer. Blodet år blindt, men an: I den har ögon.