Aii — Jaa anhäåler att dr krigskommisssrien tädtes ihägkomma, art han hedrar mig med fia wänskav. Han är också den förolämpade. — Heia? Det wore wäl fan! Jag ansåg mig förolämpad af donom. — Twertom Ni met att han bor Hår i huset. Fru Wassers behaaliga utfeende, ben: nes uppförande, hennes många dygder, dafwa få intagit honom att haa aldoeles förälskat fig i henne. — Den kanaljen! — Dan har gjort åtskilliga besök hos henne, och hon bar bemött honom med dea wälwilja, fom år natur hos benne, men fom han migta: git fom särskild wälwilja för honom. Följden är, att han friat. — Den oförskämde! ö — Just det ögonblick, då Han framfört fin anhåan om heanes hand, ach fått — — Heanes ja? Nej, ett aanska afwisande swar, hände sig ott herr kriaskommissarica hemkom och förolåms pade honom bittert. — Jag? Det är osanning. — Ko, i det han med någon förläaenhet öf: wer korgen, tittade ut åt gatan, ajorde Friggs kommissarien, i allas åsyn, en förolämpande ätbörd. — Jag? o . — Ja, herr krigskommissariea gaf honom