nungens Befallninashafwandes Ulslag den 15 Juli 1836 är fasfstäldt. 7:o) En större Wägförbättring inom Anunds siö socken, hwarigenom tre swåra backar skulle undwikas, samt i öfrigt en lärtad Fommunifas tion winnas melan Norra Ångermanland och Åsele jemte flere socknar i Weslerbotten. FKoft: naden uppgafs wid undersökningen 1844 til 1185 ror 24 sk., men församlingen, ehuru ers kännande nyttan af den föreflagna förbättringen anfåg fig då icke kunna åtaga fig arbetet. 8:o) Anläganina af en ny måg inom Ramsele Tingslag i fortsättning med de wägarbeten inom samma Tingslaa, fom redan blifwit med underfiod af fiaten werkstälde upvefter Ånaere manelfwen. Om denna måganlåggning har Kongl. Maj:ts Befallninashafwande hos ESty: relsen öfser Wäg. och Wattenbyganader under den 29 Febr. 1848 gjort framställniag. 9:o) Förändring af Wägen mellan Docksta och Spjute Gäsigifwaregårdar, hwarigenom den med undwikande af tre farliga och branta backar, skulle blifwa kortare genom broläggning öfwer Fynerdkel. Kostinaden uppgifwes tiu 5132 dr. 10:o Förflyttning af en bywäg, hwilken i följd af landswägens omläggning föder om Hernösand enligt mom. b) i föregående andra punkt warder rubbad, för hwilket arbete, upp: skaltadt till en kosinad af 1004 rdr 9 sk. Styr relsen öfwer Wåg: och Wattenbyggnader i une rerdånighet föreslagit ett statsbidrag af 500 Ror. (H. P.) ccccAA .— Ett nytt skaldestycke af Runeberg. J Yftads-telegrafen läses: I hafwa från en wärderad wän fått of tillsändt föl jande poem af Runeberg, fom ännu ide wavit utgifwet af trycket, ehuru det redan i skaldens hemland är allmänt befant, fedan det i afskrift cirkulerat man och man emellan. Utgörande ett wärdigt tillägg till Fänvif Ståls fägner, skall det säkert af hwarje swensk läsas med intresse. Sweaborg. Wi suto efter slutad dag Wid aftonbrasans sken, Den gamle fänrik Stål och jag. Det war wår wana ven; Wår dag flög bort wid glam och skämt, DÅ råkte Sweaborg bli nämndi. Jag nämnde flyktigt blott dess namn, Men det blef allwar då: Har du sett ön i hafwets famn Med Ehenfwärds fästen vå, Gibraltars life i wår Nord2 — Så tog den gamle mörk till ord: Den blickar öfwer haf och fjärd Med ögon i granit, Den lyftar högt sitt Gustafsswärd, Och menar stolt: kom hit! Det swärdet höjs ej för att slå, Det blirtrar blott och krossar då ... Låt bli att trotsigt nalkas ön, När kriget gör sin rund! . Stör ide drottningen af sjön J hennes wredes stund: Hon sänder mot dig dödens bud J tusende kanoners ljud. Tillbaka trängd war Finlands tropp, Wid polens gräns den stod; Dock flammade ännu wårt hopp, Dock glödde än wårt mod; Att bota allt, ej tycktes swårt Så länge Sweaborg war wårt. Klar blef i haft hwar enda blick När detta namn blott ljöd: Allt knot blef slut, all sorg förgick, Det fanns ej köld, ej nöd: Ny fart den finska björnen tog, Den lyftade sin ram och slog. På drifwans bädd ur mången natt 2:0200 D