ens känner hennes nama, och i ect få kärt för: hållande, fom hennes mine wid mötet och fått att helsa på honom, gaf anledning att förmoda. Hjelteswärd mile också alldeles icke hafwa nå: gon förtrogen, rörande fina hemliga känslor för heane; han wile ide eng att någon skulle ana någonting alls, ty få helig och dyrbar war hen: nes person för honom, få finkänsligt war hans hjerta, och få grannlaga bang kärlek, att han ide kunde fördraga en tredjes medwetande om saken. Det war wäl endast ålta dagar, som han förgäfwes sökt att få reda på henne, men åtta dagar äro åtta år, när man älskar så jom Hjelteswärd. Han hade aldrig förr älskat någon; kärltken hade Hittils icke haft någon makt öfwer hans hjerta, men desto häftigare hade den nu irtar git honom. Kärleken år fom ädelt win, swag och lättdrucken — i försla ungdomen; blir den matt och smoklös på älderdomen, och år friar: kast och ädlast i medeläldern. Hjelteswärd hade blifwit få berusad af fin kärlek, få helt och hålet upptagen af sina dröm: mar om den sköna helserskan, att han glömt att sköta fina affärer, ända derhän, att han underlåtit skaffa fig medel att betala procen: taren. Den älskades ljufwa bild bortskymdes nn plötsligt för hans själs Ögon af den faart häntade sordringsegaren.