Hwems Finger. Af Kjellman Göransson. XL, Lilla Rafael. (Forts. fr. N:o 29.) Hans manligt sköna anlete upplystes icke fom wanligt, af den glada blicken eller det intagande leendet. Han syntes dyster och nedsämd. År wen de fastaste siälar hafwa stundom swaga funder, då de tycka fig dnka under för den yt: tre werldens tyngd. Hjelteswärd hade nu en sådan. Han hade förgäfwes sökt att få återse den grönklädda damen, hon syates icke mera ute, sedan han första gången träffade henne. Det mar honom omöjligt att hos någon bland dem hwilka warit wittne til hang möte med henne på bron och hennes öppet wisade wälwilja för honom, förfråga sig om hennes namn, ty en sådan fråga skalle wäckt för mycken nppmårts samhet, framkallat förklaringar, fom Hjelte: swärd icke wille afgifwa, och til och med kassat någon skugga af misstankar på den unga flickan Man skulle naturligtwis fått högst besynnerliga tankar, om man sått weta, att fröken Aageliue slod i förhållande till en person, som icke