Piåtsligt drager ett moln förbi Hand själ; ban erinrar fia att ett wigtiat göromål måns tar honom, och säger halfhögt: ja-få. Sc dan går ban till den mannen, fom will från röfwa honom bennes Färlef, od) talar all warsamt med honom. Denne varar blott ett kallt och hånande jarfal och safen år afgjord. Nästa dag duellera de, och jag tror, att om den ene träffad nedfaller, är hans sista suck ja-får Men den andre ropar förskräckt Mja-fål od flyr öfwer gränsen. ÖOch läkare, slägtingar, wänner och domare öfwer bufwud alla som erfara händelsen, skola säga ja-sja! En qwinlig SjokaptenBland de fartyg, som nyligen lägo för motwind i Lamlash, war äfwen den gamla goda bringen Cloctus från Sallcoats, som i mer än 20 års tid warit förd af ett bjeltemodigt och utmärkt skickligt fruntimmer, mig Betty Miller, dotter af skeppsegaren och tvådhandlaren W. Miller i Glasgow. Fadren hade widsträckta handelsförbindelser och flera stepp, som gingo dels på kustfart, dels på Amerika. Den unga Betty biträdde på sin faders kontor, men drefs sedermera af fin romantiska och företagsamma ssäl, att gå till sös. Hennes fader tillfredsställde hens nes kapris, och gaf henne befälet öfwer briggen Cloctus, fom hon bibehåller i när warande dag, och hon har trotsat djupets stormar, när många skeppsbefälhafware af motsatta könet hafwa sett sina fartyg slagna i stycken mot klipporna. Hennes position och och attityder på akterdäcket under storm och wid hög sjö, omtalas med beundran, och skulle göra beder åt en Amiral. Wi bör re ej underläta att nämna, att den långa tidromden af detta unga fruntimmers wide sträckta oc mångfaldiga resor, har ingen sjöman under hennes befäl kunnat tala om henne annat än i uttryck af den vinffränktar ste aftning. Cloctus är wäl find i Dub lins, Corks och Belfasts Hamnar: den Har ofta blifwit wåderdrifwen till denna lilla redd, och är wäl känd af högskottska sjömän och fiskare, under namnet af skeppet med den qwinliga Kaptenen. ————h— — (—