on Ny olycka. — Således Hade for nagra agar sedan den händelsen i Wilhelmina ocken sig tilldragit, att under det en bonde Latikbergs by ballit på att skjuta till måls wägg inom fin egen gård, hade förgångsnannen Pehr Salomonssons hustru, boende samma hus, i något ärende gått öfwer ärden, och träffades i nedra delen affrop: den af det i samma ögonblick afskjutna ffotet, med det förwänande eftertryck, att hon, fter afgifwit rop, föll omkull på marken få om död. Dock återkom hon efter en stund ill sansning och medwetande samt blef med :ibehållande af lifwet sängliggande ifmärte amma plågor. Man kan ännu icke bedöms na huruwida werkningarne af ssottet funna örorsaka döden, fom dock, i saknad af lir are, fan slutligen blifwa en oundwiklig följd, om inflammation uppkommer och angriper de inre ömtåligare delarne, intill hwilka ffote et förmäles hafwa gått nog nära. Kulan igde ide den drift, att hon trängt ut, utan sitter ännu inne, tryckt mot någon af de härda kroppsdclarue. Nöden och behofwet i denna landsort fieg: var fig i samma mån, fom weckorna och das garna framskrida. Lappmartoförsamlingar hafwa wäl fatt disponera räntefria lån af de till undsättning bewiljade statsmedlen; men hwad förslår det ibland få många? Us tom det att, wid utdelningen af dessa me del ibland dem fom äro tecknade i den far thegorien, att penningelån kunnat dem anz förtros, ganska litet deraf belöper fig på hwar och ens lott, hafwa ganska många meftbes höfwande ock nödlidande, hwilka ej förmått vrestera antaglig borgen, icke kunnat komma i åtnjmande af undsättningslånet; hwaremot utdelningen af de utan återdet.lningsföyldig: bet, men emot förbindelse af werkställande arbete, anslagne enahanda medel, endast ibland desse skall ega rum; och hwarigenom nöden wisserligen i någon mån lindras, men icke totalt afhjeldes. Det är smärtsamt för fåne slan att försöka en teckning öfwer det öfroer hand tagande eländet fjellorterna; och en målning deraf ffulle ide funna återgifwa den öfwer orten utbredda mörka tafla sädan den i werklighet företer fig för en åskådare på stället. Tillståndet hos en stor mängd mene niskor är sådant, att det påkallar allmänhe tens deltagande, ide allenast i ord och fån slor, utan jemwäl i handlingar. Nybyggare i de aflägsna fjelltrakterna till hwilka wå garne genom stora fnöfall giorts ofarbara, och utfarter derifrån med hästar nästan blifwit omöjliga, hafwa för lifsuppehälle war rit twungne att midt i wintern nedslagta boskapen, och genom denna nödtwungna in kräktning i ladugådarne på en gång undan: ryckt sitt bästa näringsunderstöd, — det stöd hwarpå fjellboernes förnämligaste näring och ekonomiska existence beror. Denna bedröfliga omftändighet föranleder till det redan gifna refultat, att många nybyggen för detta år måste lemnas i ödesmål, genom imvå narnes utwandring derifrån, hwarmed börs jan redan lärer wara gjord. Detta blifwer den sista resursen, som naturligtwis mäste tillgripas, när hungern och eländet inträdt och tagit herrawälde. Den mäst rörande och smärtsamma anblick, fom möter wid ins trädande i dessa nödens boningar, är att fe små barn, — dessa oskyldiga offer för hun gerns härjningar, — fom, dödsbleka och uts merglade ide ega styrka att genomgå få här da pröfningar, — slutligen måste swigta och gå under för den påtryckande swåra bördan. Mången moder inom dessa armodets bo ningar, gå nu nästan tröstlösa wid åsynen af sina barns lidande och hwilkas smärta ännu mera ökas, då någon hjelp åt dem i nödens stund icke kan åstadkommas, — och deltagandet vå annat sätt icke kan wisas, än genom tårar, hwilka teckna hwartenda spår, som den tröstlösa modern trampar. J denna swåra belägenhet önskax mången fin: slofull moder heldre hafwa fina barn ned: KANHAhe arafWen an att se dem 1ltmeras