— — — . Hl ph—h—— —— befalluing i werlstali:ghet, och da de, dal: tadt hans öfwertalninasförsök och tillbud af rifa stänker och äreställen, förklarade att de ef aktade någon rifedom högre än Christi ri kedom och intet äreställe i tejsarens här högre än det att wara Christi stridsman, gaf han order, alv de midt i wintern, då ifen kunde bära både häst och ryttare (yhwilket wille siga mocket i desssa sydliga länder), skulle ställas en bel natt igenom i watinet ända upp till baten. De uthärdade ståndaktigt denna pina och uppmuntrade hwarandra med samtal om den härlighet, som de snart skulle finna i Abrahams sköte. Då en af dem gaf wika, för att afswärja fin tro och blef uppe dragen (men strart derefter dog), hoppade en af wäftarne, fom i hemlighet war kristen, full af blygsel wid åsynen af de öfrigas starka tro, ned i affällingens ställe och frä de sig i raden, få att 40-tafet ändå bref fullt. Om morgonen woro deras marter slut: man upptog liken, brände dem och utr strödde askan i sjön., En annan tradition förtäljer att en fanns wid lif då frovparne skulle afföras till bålet, och att denne af medlidande på något fått räddades une dan till fin moder. Men hon tog honom wid handen, lade honom till fina döda fame rater på likdagnen och förmanade honom att wisa en äkta krigares mod, hwilket han och gjorde, i det han hurtigt steg upp i lå gorna. Man uppgifwer dessa 40 martyrers dödsdag hafwa inträffat den 9 Mars 320. Den 10 Apollonius—Grek.: gquden apolfo tillhörig — Senator eller Rådsherre i Rom martyr år 190. Den 11. Vindician — Lat.: förfhvarare, bämnare en from engelsk Biskop, död 695. 12. Gregorins — Cref.: waffam —, gregorius den store Päfwen i Rom 590 — 604. Nunstafwen för denna dag är en Bas garkringla och en Man med ett ris i handen, emedan fordom barnen wanliagtwis sattes i skolan på Gregors-dagen, en med ett träd utan löf. till tecken att trädens bladknoppar nu börja swälla. Af wåra förfäder kallades dagen Gräls eller Gregere-mefan. Den 13. Nicephorus — Grek: fegers bärare — Biskop i Constantinopel, i följd af fin ifwer för helgonbildernas dyrkan af: fatt, dog i landsflygt 323. Den 14. Mathilda — Forn T.: Medt hild: Mmäftig frigsgudinnar — tyske Kejfaren Henrik Fagelfängarens gemål, för fin gifmildyct mot Presterskapet helgorförklarad, död 973. Den 15. Christopher — Grck.: Chris frusbåraren — martyr i mindre Asien år 250. En legend förtäljer om honom följande: Såfom yngling hette ban Rcprobus, och wandrade ut att söka tjenst hos den störste i werlden samt låt anställa fig hos en mäktig konung. Men då konungen en gång fade fig hysa stor fruktan för Satan ansåg Reprobus äter denne för den störste man, och beslöt att i stället uppsöka nämns de storhet, den han han ock påträffade i en skog och erbjöd sin tjenst. Ett upprest kors wid wägen kom Satan att blekna, hwarwid han på tillfrägan upplyste, att han hade en man öfwer fig, den han aldrig kunde bes kämpa, nemligen Christus. DÅ tog HRepros bus farwäl af fin nye herre, för att föra den sistnämnde. Ett litet barn uppenbarade fig fort derpå wid en ström och bad att af den starke ynglingen bf buret deröfwer. Han tog barnet på fira axlar och wadade ut i wattnet, hwars böljor reste sig i brusande fart. Men Reprobus wandrade modigt vf wer till andra stranden och nedsatte fin börda. Owad fom dot högeligen förwanade honom, war att det lilla barnet warit få tungt. Han fick då till swar, att han på fira skuldror burit all werldens berre oc med honom all werldens fonder. Trött ta somnade han, och wid uppwaknandet stod en eremit wid hans sida. Af honom blef han döpt oh erhöll namnet eEHriftophorss; hwilket betyder on Christi bärare. Nu hade han funnit den största i mweriden, oc han