Dasloris L. i TF. anställt sammankomssar tid privat Gudstjenst, ywartill folk af lägre mils for ifrån aflägse orter och ren, samt att gan ffa sällsamma parexnsmer och swimningar under sädan Gudstjensi äkommit m. m. bmwilfa ål: ningar och förhålanden ju äfwen i sednaste tis der egt rum, så att det wid samma Rifss dag gifaa omdömet ännu fan tilhämpas, neml. att ett sädant förfarande sones bafwa smak af ett fanatiskt wäseade, fom torde dafwa swåra följder med fig om det ide i tid dämmas. — Man må icke afaöra, om war och en, fom deltager i ropet på religionsfribet dermed mes nar och förmår den i Bibeln i syanerhet uti Noa Testamentet, rormerade och andefabda frihet, eller och friheten för Creti och Plethi, att, med Luther och Skriften vå tungan — ty Bibelen tro de fig af åberopad ingifwelse känna bättre ån ada lärde, — hemligen och uppenbarligen predika allt hwad fom antingen asrots i deras bjergor; eber ock blifwit dem indlås af andra, de må wara Erikansissr eller Sdm Olilianer, eler Anniter, eler Biftvds mianer, eler Henschianer, eler Sjöbergianer, eder Dalenianer eler Sundwellianer, Uer tilloch med Dedbergianer, och Mormoner, mi. fl. m fl. 7?? Jde deler må man ers fråga, om i Swerige äauu finnas personct, fom ice abenasl hafwa passiv, utaa ock aktiv antipathi mot den råtta, rena evanaeliska Lutheransm. Men — då man känner, duru många Cons feåfioag: Erpediter och Agenter, ifrån det liturs giska wäsendet eller owäsendet intil 1726 och sedermera i Swerige gjort fina förföf och fre stelfer ehuru mindre lsyckade äa på Drottning Christina, samt äfwen i wåra dagar en eller annan gjort eller låtit göra fig åtminstone till opiniong-mariyr för fia fatholska eller aldra: chrisiligaste tro och for fia beliga religionsfrihet för hwilken Smiri:e war för trängt emot det frisinnade våfwewäldet ck omjånget; så torde man isynner det om alla motiver eller både yttre och inre omständigheter more eder funde blifwa rått bekanta, icke veremtoristt fördöma den Regerina, som slutligen försökte ett wälment om och för slrängt, deciplinar:medel i och med silnämade års plafat, bwilket ju i fin lands: förwisaingspunkt gerna må mildras, utan att derföre lemna gärdet Öppet för hwilka liberas licets eller rättare libertinitets: och sielfswåldsingrepp fom bell? Jntolerans och inqwisition mare fjerran ifrån fyrfan i wårt kära fäderneslandt Men skall eller bår man derföre tolerera sjelfwa intolerans sen deremot? Och hwad må man inför Gud och menniskor efter mensklkg ordning för Hers rang skul göra mot dem, fom framhärdigt trotsat både lag och evangelium? — — — Paulus bjuder åtminstone, att man måste floppa munnen till på många genstörtiga onyttiga sqvalrare och bedragariy de der hela hus förwända, och lära det fom ins tet doger för flem winnings skull pärwood ett ord i minne, för Omfefidigiråtts wisas ful. Nef. år neml. icke fiende, utan mån til fromma, råtta, sanna och) goda låfare, — ja låfare, ett ord, fom thy wärr är få obeslämdt och twäsidigt, att man derom ej ans nat fan ån komma till twäfaldigt resultat, — men ban har ännu ide kunaat förmå fig att erkänna och älska de falske och onde, hwilka har under en längre odservationsetid haft till: fälle att lära fånna otroligt många. Wåaga äro och de, fom lupit och löpa med få gallima. tiska och befängda bibelförklaringar, aft på dem ofta fan lämpas samma rättmätiga förebråelse, fom Paulus gjorde det ena fora religionspartiet i Rom, neml. att för deras skull warder Guds namn försmädadt ibland ÖedningaraeTager man bort omberörde punkt ur nyg nåmnde Plakat, fom i öfrigt blott år ett kort echo af äldre författningar, få äro dessa få omwärdnadstullt, få moderat, få bibliskt och cristeligt motiwerade, att man sannerligen mås säga ja och amen ätminstone till det pragmati.