Vv Vv (NERE ee Åi MASSAN SATSTA VY ret —W— — bäfning kullkastade bildstolen oc en del af templet, hwarwid många afgudaprester oms fommo. Hon blef dot sedermera för fin tro pinad och aflifwad år 273. (Fortf.) Blandade Ämnen. ur askau i elden. Under den sista barrikadstriden i Paris hafwa, midt ibland fasansfusåa uppträden, äfwen många af högst komisk beskaffenhet förefallit. En nyfiken person. rakade den 4 Dec. på bulevarden emellan twenne el dar. Han griper till flyrten, men räkar falla omfull och fan af förskräckelse ide resa fig upp igen. Till fin fora lyda får han i närheten fe en officer af fina bekanta. Bäsia wän! ropar han, i det han försigtigt lyfter bufwudet nåägra linier från gatstenarne, med jemmerlig röst till den uniformsklädde be kante hjelp mig, annars är jag dödens man. Jag bor just wid en af de gator, vå hwilka man rest barrikader; hur skall jag komma hem? — ngenting är lättare, swarar militären, jag skall lata anskaffa en bår. Om ni lägger er derpå, betäcker ansigtet med en nusduk och ligger orörlig, sa skall ingenting binda er, soldaten respekterar de färade. Sagdt och gjordt. Öfficern ropar de på några ynglingar, hwilka krutröken lockat i närheten. — MFiljen J bortbära en fåradgr — (Till er tjenst herr gencral! — Man behöfde blott twå: fyra inställde sig. Orörlig med tillslutna ögon, så att bärarne trodde honom wara död, bortbars nu hjelten på wägen till fin boning. Plötsligt erinrade då en af bärarne, buruledes man i Februari spetsade liken och bar dem fring gatorna, uppfordrande folket till hämd. Förslaget bifölls och skulle just sättas iwmwerfet, då den förmente döde hastigt uppsprang och skyndade fig bort från de haämndtörftans de patrioterna, hwilka temligen förwånade stodo wid den tomma båren. (S. p.) Bref från Orleanska Prinsarne. Tidningarne meddela följande bref från hertigen af Nemours och prins Joinville till vudvig Filips teftamentd-erefutorer, dat. Claremont den 29 Jan.: M. H.! Wi hafwa erhållit den af eder författade pros test öfwer de mot of utfärdade fonfiffattonsdekreter och wi tacka eder uppriktigt för edra bemödanden att göra orättwisan och wåldet motständ. Wi hafwa funnit att i sysselsatt eder specielt med den juridiska fi dan af saken, utan att påpeka det förolämr pande i det fom de i dekreterna anförda mör tiver innehålla, mot konungens, wår faders minne. Ett ögonblick tänkte wi träda fram ur den undangömda ställning, fom lands: förwisningen ålagt of, för att personligen tillbakawisa dessa angrepp, som så owärdigt slungats mot den bäste af fäder och, wi frukta ej att tillägga, mot den bäste bland konungar. Men sedan wi mera moget öfe werwågt saken, har det synts of, fom skulle föraktets tystnad blifwa bästa swaret, på dylika beskyllningar. Wi skola derföre icke nedlåta of att klandra, bhurufom detta förs tal derigenom fätt en särdeles hatfull far rakter, att det upprepas af den, som twå gånger haft tillfälle uppskatta konung iLuds vig Filips ädelmod och hwars familj af honom endast rönt wälgerningar. Wi öfs werlemna åt den allmänna opinionen att, fom de förtjena, stämpla såwäl dessa uttryock, som den handling, hwilken åtföljt dem, och 7 få wi i detta hänsecende tro de bewis på sympathi, fom mi från alla sidor mottaga, äro wi tillräckligt hämnade. Til beder för ett land, fom konungen, wår fader, skänkt aderton års fred, lyda och wärdighet, ett land, som wi, hans söner, redligen hafwa tjent, till heder för detta Frankrife, hwilket ännu städse är det fädernesland, fom wi älska, känna wi oss lyckliga att funna intyga, det dessa smädefulla dekreter och deras 2 lad nå Ca