du icke mil werloa, fade Blide, fom sulliga började skratta åt fin mång säkra ton under få osäkra förhällan dev. . — War luan, och swara på min fråga. — Rå ja, jag gissar att alltsammans är ett infall af dig, jag år din kammartjenare från denna siund. Befall jag lyder! — Drick ur ditt glas! Blide loa och drack. — Ekaffa mig penna, bläck oc papper, men postpapper, hör du! Blide gick ut till wärden, och inkom med det begärda, Hielteswärd skref med djerf hand: Beställes en beqwäm hyrwagn och ett var raska hästar, att hemta underteckaad i morgon eftermiddag Fl. 4 wid Eustäa. Datum. . Carl Pjeltäswärd. — Res nu aenast, att du kommer hem i natt och får sofwa: putsa dia så fia du kan, qå till hyrkusken, säg art du år kammartjenare ihos frideere ojeltesnärd, och lemna befålninggs sedeln. Då han bör att du är kammartjenare, skall han icke masstän ka dig för ditt twe ffam: ma och förlägna wäsende. — Men huru skall han betalas? — En kammarljenare betalar aldrig fin ber: res skusda, blott ökar dem. Rå jag lyder. — Det dyrdaraste af dia mors efterlemnade