af hans egendomar, sedan han fått dig få tildgifwen, fom han önskar dig. ö — Kammartjenarel suckade Blide. — Framdeles inspektor. ö — (En förnedring utan like. — Ea upphöjetfe skall ju följa! . — Ja, utbrast Blide, och sloa fig för pans nan, jag Fan icke swälta, jag måfte. Men jag måsle ha säkerhet för att blifwa inspektor fe: dermera. i — Det skall dn få! — Men hwem år mian blifwande husbonde? i — Jag, fade Hjeltefmård, och blossade ssolt med ciaarren. bv Du? Det är gement att gyckla med min olycka! — Det år mitt fula alwar. — Jag begriper dig icke. — En kammartjenare bchöfwer ingenting begripa, blott lyda. Will du, eler wil du id? Jag behandlar dig alltid fom min wän, derpå bar du mitt hedersord, likasom deryå att di blir inspaktor eller arrendator på någon af mina egendomar. — Men du har iu inga egendomar? — Jaa tänker köpa mig. — För hwad? — För penningar. . — Du har ju ide mera ån 40 francs, fom