ta, och flera yngre karlar försökte att komma åt honom men förgäfwes han kastade dem alla tilbaka med de men fonfinårliga vuffar men blef olyckligtwis under striden allt mera upp: hettad af champaanens följder och harmen att fe fig anfallen. Det milda lynnet öfwergick i fult raseri, saart tumlade åtskilliga anfalande tillbaka med blodiga näsor, under häftiga fmor: domar, deras wänner och kamrater mille håms nas, och underlöjtnanten Hade måst till slut dur ka under för öfwermakten, om han ide fått hielv. Generalen, fom från höjden af fin waga be: traftat en del af striden, winkade åt ett par permitterade soldater, som händelsewis stodo nå: ra wagnen, befalte dem att samla ihop några framrater, fom woro synliga icke långt derifrån och skynda til löjtnanteas befrielse. Snart woro ett tjoa gardister samlade, bwils ka trängde fram och rensade platsen. Blide war likwäl så förwirrad, att han icke kunde skilja wän ifrån fiende; ban tyckte fig också förolämpad deraf, att gardisser kommo honom til hjelp, och började att anfalla fina befriare. Defa togo genast flyktea, och den uppretade förföljde dem ända til kassernen. Wid gal: lergrindarne mille posten fånga wägen för bo: nom, denne sick en vuff för bröstet, att han föll baklänges och tappade gemåret.