AÄAÄAA E nämndemanssonen; då är min bedersdag och bland gästerna til jag nödwändigt fe er, fom gjort mig få här grann och fin. — Fad, hjertligt tac! swarade mäster Knip men jag skulle försi tala med er om en sak, fader nämndeman. — Hvad år det dä? frågade bondgubben. — Yo, fi nu har jag och Anna långe Haft ett godt öga till hwarandra, kunde tvi inte få bli ett par? ... — Rej, det blir löga! röt och afbröt nämn: mannen med sådant eftertryck, att fåra mor flåppte bränwinsflaskan kras i golfwet och Ans na dånade och ramlade baklänges i köksspisen och sonen tog ett skutt att byxorna skulle bru: flit i sönder, om de ej warit fplitternya, och mäster Kaip lade i måg utan all befinning, förr än hunnit långt ut på gärdet. Då wände han sig om. Bråtåkra låg ned i dalen, som ett litet Ärkadien; päronträden blommade innanför trädgärdsstlaketet och lärkan drillade högt öfwer yotatisgroparnaa. Pip, vip, pip! Cörj ej du mäster Knip! Tirr ... — Han tyder kanske att jag är för ringa; men jag skall låta honom weta annat, mumlade sockneskräddaren. Och åter igen drillade lärkan: Lsiu, tsju, tsiu