Ai —— AcQ2 egen märkwärdighet. Bland desse personer äro många änan lefwande fom jag kunde åberopa säsom wittoen; men jag skall åtnöja mig med aft nämna blott en enda, hu ilken om han till: frågas, säkert skall påminna fig, i ansseade til sakens egna och besynnerliga beskaffenhet, att jag en afton på Drottningholm omländligt berättade denna man min för menniskowännen få få föga tröstande vision. Denaa person år ingen mer och ingen mindre ån wår nus warande fonung. Fäörbålandet härmed år föl jande: En afton på Drottaisabolm i slutet af Augusti eder början af Sertember månad år 1811, då o. K. D. Kronpriasen — Carl 13:de lefde ännu — hade genomgått och ännu war konwalescent efter en ganska swår Augussii feber, täcktes Ö. K. D. kalla in mig, såsom dess för dagen wakthafwande Adjutant, och, som H. K. Ö. tycktes wara ledig från göromål, behagade han i wänliaa ordalag adressera til mig följande ofta förekommande fråga: Eh bien mon cher, que ce quon dit? ) Denna frå: ga mar wanligen inledningen till ett i många affeenden intressant och afundswärdt samtal, och sedan jag beswarat densamma med Matt jag ide hört någonting, blott att hwar och en glä. der fig åt att E. K. o. öfwerwaanit fin fjuk dom; få befarade jag att samtalet, i anseeade — — r) Ra mia mån, hwad nyti?