och despolkandidat i Rysslands ormar, bafwa gifwit upphof til ett förbund, dwars Prådinr rätturagar m.d stäl låta det sjelft för få att dess lugn icke kan wara betryaaadt, få långe någon fri samhälls ordnina finues i Europo. Jag tror att Förenta Staterna, att Euglard och alt Frankrike (när def republik blifwu en werkliahet och upphört att wara en parodi) stola för att bryta detta förbuad, ropa: upåll — den eae tyrannen sta! icke kufwa den on dres folk! Men fruktan, förhastande, föremif: lan, eler ödet Mute kunna drifwa förbundet fram; och i begge falen påstår jag att tibfället är iane för Swerige såsom för Ungern. Den meninasyttring, hwarmed j hafwen he: drat mit land och min sak i min rerson, och för hwelkea jag beder eder en gång för alla mottaga nun tacksamma erkänsla, betraftar jeg säsom ett tytt järtecken och ea boraen för hwad jag aldria betwiflat; att när tiden är inne och om Sweriges skyrelse will gå 1 spetsen, skall folket följa efter med hänförelse, — och att om styrcljen uraftlåter eler twekar att gå i spetsen, skall swensta folket säga till den: lölj of! Jag bar den åran M. Ho at fulllomliat wara er Ludvig KossuthLoadon den 19 November 1851. —