Jemlikheten menniskorna emellan Bwis lar på såkrare grundwal. Barnet, arfwins ge till purpurn, barnet, arfwinge til tra sorna, äro begge lika firöpliga, lika Oför: mägne att bhjelpa fig sjelfwe. De Haga der man lägger dem, och förgås begge, om man obarmhertigt öfwerlemnar dem åt sitt öde. — J sframtiden blir denna jemlifhet mer och mer synbar. Den ena blir en biloskön modell; den andra en wanjkaplig krympling: den ena ett snille; den andra ett dum bufwud: den ena har vassioner af eld; den andra ett inre af marmor. Och ödet sedan! ywad det wisar fig ömtaligt att främja om widmakthålla denna jemlikbet. Huru ofta fer man ecj dumbeten, lättjan, huctet böljas med framgängar och frossa i öfwerslöd, under det att snillet, werksamheten och dygden fr: sa oc swälta! — Sambällenas grundwal och ändamål äro gemensam trygghet och trefnad. Och ändå fuktas slagfälten af tusentals mördas des blod, och sjukhusen fyllas af tusentals stympade offer! Och lagen skyddar I deritningen af fin wälförwärfwade egendom bon, fom wältrar fig i öfwerflöd, sedan han, ge nom en wiss industri, eller spekulatian i stort förstått konsten att bli rik; men dere mot hudfslänger och wanärar den, fom i en annan, faft mindre gren af samma industri eller spekulation, blott afsett att staffa sig ett stycke bröd att stilla sin hunger, ett piagg att skala fig mot kölden, stydda fina utfvuli an och förfrusna lemmar. — Se der nägon gang skilnaden emellan orsaken till kommendörskedjan oc halsjerner. — Arpjolut rätt eller orätt sinnas ct wår tids samhällen, de ma kallas monarki er eller republiker; allt är der konwentionelt till oc med cganderätten, staternes, börnsten. Den segrande Gastaf Wasa uppsteg på thronen: flagen och fangad, skulle ban bestigit schawotten. Sotrates måste tömma giftbägaren för det han trodde på en enda Gud: katholikerne tända bål åt dem som ide tro vå honom, eller tro på flera. Tjufwen gisslas i de moderna samhällena: i Sparta utsattes premier för fintliahet i stöld. Gamla Testamentets judär gifte fig utile der, inom hwilka ett allt för nära umgänge i wårt land leder till stupstocken. Anfall vå en furste, fom regerar, förjwar of en afsatt furste hafwa lika chancer af belöning eller straff. — Att bli gammal och vit år målet för menskliga sträfwanden. Wäl derföre den, som, försakande all glädje i ungdomen och trälande blott för att samla kapitaler i me deläldern, förwärfwar fig anspräk vå fållbeten att under en hög ålderdom förstöra — medikamenter, och roa fig åt att med strumpna händer — räkna dufater. F. fsöo GrOUOIRÄ. 9