märkte, att fastän wi hade ett såkalladt råde bord eller statsråd, hwilket enligt arundlagen war answarigt inför landet, och förbuadet att icke låta werkställa några befallningar, äfwen frän suwerenen, ifall de stridde mot wära lagar, få fanns ide någon werklig answarighet hoå det: ta råd emedan någon answarighet ide kaa tilämpas mot en korporation hos bwilkken kors porattoa fått insteg. Jndiwider kunna göras answarige men icke en hel ministår. Wi sågo derföre att wåra rättigheter och primilegier förs swunno för öslerrikiska kabinnettets intriger bwari Metternich den tiden war själens och dä tvi, fom sagt är insågo att 500,000 adelsmän icke mäktande werksamt förekomma ingreppen, föreslogo wi att åt wårt folks alla 15 millioner gifwa ett iatresse för de grundlagliga rättigheterna och en anledning att förswara dem. Abmogen utgör en wäsenilig afdelning i hwarje fambhåle; men den år af den yttersta wigt i Ungern, fom bufwudsakligen war och år ett jordbrukande land. Allmogens belägenhet blef i följd häraf det första föremålet af wåra reformatorer, hwilka insågo att wårt af naturen få rikt begåfwade land aldrig skulle funna blifwa det paradis, fom det bör funna bli, utan biftånd af fria arbetare, i ätnjutande af medborgerliga rättigheter. Wi insågo att då wåra bönder måne utgöra 104 dagswerken om året åt fina herrar, medan en mångd arbetsdagar förfmunno genom föndagårna bögtidsdagarna och mintern, och att då de def. utom måste gifwa niondedelen af fin jordaffafis ning åt godsegarne, tiondedelen åt bistopen, få war en sådan belägenhet oförenlig med menskliga rättigbeter och med rättwisans grundsatser i als mänhet. (Pögljudda bifallsrop af hör, höv) (Forts.)