de fig Kossuth och skakade under högliudt bifall mayorens hand — btar jag den äran att tacka er och belsa er med den djupaste wördnad, innewånarne i den ädla, upplysta och lyckliga staden Southampton. Sedan Kosfuth under thållande bifalsyttringar flatat, wisade fig fru Kossuth på bal kongen oc helsades med ofantligt bifall; efter henne framträdde enligt mängdens ön: skan barnen. Mayoren talade derefter nä gra ord fill folkmängden och uttryckte fin glädje öfwer def närwaro. Musiken uprs stämde derefter folksången, hwilken Kossuth afhörde med blottadt hufwud, och talade der ester åter några ord, som slutade dermed att han bad Gud wälsigna Drottningen och alla hennes undersåtare. Återinkommen blef Kossuth presenterad för stadens magistrat, fom helsade honom med högljudt bifall, hwarefter mayoren höll ett längre tycänffningss tal till honom, hwilket han äfwenledes bes swarade. Då Kossuth slutat sitt swar, hörs des en röst ropa ie groans (wel) för de österrikiska tyrannernal Och tre groans utfördes straxt mycket högljudt. Mayoren öfwerlemnade derefter ät Kossuth en fana, fom war förfärdigad af flera ungrare i News vork. Kossuth emottog den och tryckte den till sitt bröfst med de orden: Jag emottager denna fana, mine herrar, såsom den he ligaste underpant, fom blifwit gifwen åt Ungerns folk, och jag tillfwär er, ati huru dant mitt öde må blifwa, skall fegbet och äregirighet aldrig fläcka denna fana. Fanan öfwerlemnades derefter ät amerikanska konsuln. Sedan ännu en adress blifwit uppläst och Times blifwit ihägkommen med tre groans, ätskiljdes församlingen. Mayoren hade för natten öfwerlemnat sitt hus åt Kossuth och bans sällskap, samt sjelf inqwarterat sig i ett botel. Den 24 reste han med Kossuth och hans familj ut till sitt landstäle. Om middagen reste Kossuths tre barn, åtföljda af hans sekreterare, kapten Thatz, från Svuthampton till grefwe Pulsky i London. Kos suth sjelf tänker att begifwa fig till Min chester (M. n. A.)