Lifwets Poststationer. Här wandra wi så småningom Jgenom lifwet till wår graf, Och bäst en nyss til werlden kom En annan pallrar af — En resa är här lifwet blott Och många hafwa brottom fått, Men mången gick hår långe nog; Juan han afsked tog. En resa lifwet är förwist Och kort liksom en winter dag, Och på uppträden är ej brist Af sinom tusend slag; Omar ålder har sin poststation, Och hwar station fia pretention; Men när man wandrat lifwet ut, DÅ är siationen slut. Den ena i fin morgonstund bäst Frukosten han smakat på, strart ligger han der kall i mund Och wissnad, fom ett firå. Han tyckte ej om lifwets kost Och lemnade i tid sin post, Samt wände ryggen med resoi Åt första poststation. En annan länare dröja plär, Han hinner upp sia middags Höjd; DÅ sjunger han presist få hår: lwad år dock lifwets fröjd, Om man ej får en god dine (Samt njuter utaf driufworne!! Han åt och drack — men tänk fupgeri Den blef i Elysen. Den gemle, wis och stark i tron, An sitter qwar långt inpå qwäll, Och wäntar slut vå fia station J detta lifwets tjell Ock någon gång det händer, att Han stadnar awar til långt på nati, Då döden kommer, spänner för Ochabort med Gubben För.