wigseln, och fodra af honom ett löfte och aif honom ett löfte. J skolen högtidligt lofwa hwarandra att aldrig, icke ens på stämt, gräla med hwararandra, ordwexla etter wisa hwaran: dra sura miner. Aldrig! Jag säger dig: als drig! — Afwen en twist på skämt, ett ondgö: rande på gyckel, blir mana — blir alwar. Haf aft häruppä! — Lofwen hwarandra widare hiertligt och högtidligt, att aldrig ha någon hemlighet för hwarandra, under Hwilfen före wänning, hwad undskylan det wara må. J bören ständigt och hwarje ögonblick kunna klart genomskåda hwarandra. Skulle äfwen någon af er ha på något sätt felat — ut dermed, dröj icke ett ögoablick att öppet bikta vet, om det Äfwen måste ske med tårar, men gören sullständig bikt! — Och likasom J begge icke hafwen nå gon hemlighet för hwarandra, få hälen dere: mot alt fom uteslutande rörer ert eget hem, ert äktenskap, edra hjertan hemligt för far, mor, syster, bror, tant och hela werldenJ deg: ge, med Gud, skola bygga er egen, Milla werld. Hwarje tredje och fjerde menniska fom i dru: gen dit in, skulle göra parti och få emellan er begge! Så får det ej wara. Lofwen detta: Förnyen ert löfte mid hwarje frestelse. Det skal medföra lycka. Så skola edra fjälar Lifs som sammanwäxa; så skolen j begge blifwa till ett. Ack, om månget ungt par hade på bröllopsdagen wetat detta lefnadswishetens enkla