fkrioa tilåter jag mia ännu. Werldchisorien som med skarpa drag tecknar de regerandes ger: ningar, skall knappt funna gåra det för efters werlden troligt, huru ett land kunnat bortjaga och banulysa fina bäsla söner. Historien skal äfwen bewara de länders namn, som lemnat de flyktiga ett nytt fäderneslaad. Jag tackar Eder, M. Hy som få wackert i wisat edert deltagande sör Kossuth, hwars namn fall lysa i historien säsom en klar sijerna, för hans betryckta fädernesland! (Forts.)