teraren för Ecelefiafiif-årenderna ör Aug. Harz mansdorff en refa til de norra orterna. Dis ne man, hwars embetsmannaduglighet skall gi ra honom odödlig, en ny Titus, fom anser den dag förlorad, på hwilken ban icfe gjort en god gerning, kunde ide ens i några leende -foms mardagar fe ett Slott offer åt helsan eller nöjet. Han önskade derföre, rå samma gång fom mids nattssolen från Avasaxas berg och de fudderick: fa fjellarna kring Storsjön, yfjellens mörkblå öga, utgjorde resans yttersia mål, taga en når: mare kännedom om hwad som hörde til hang fack: skolwäsendet, fattigwården och Ifgaretter: na, Till sitt sällskap på mågen walde han MNordenson och med hans tilhjelp kunde haz åters wända med en temmeligen klar öfwersigt af den siåndpunkt, på hwilken underwisningen wid de Norrrländska lärowerken befann sig. Denna embetsresa gillades wida mer af personer på siälet, än af dem, som woro fcierran derifrän. älrligheten i Hr Hartmansdor ssfs görande och låtande mar för mycket i ögonen falande, för att helt och hållet misskännas och icke en mine sad, men stegrad kärlek och wördnad tihwaan han sig af dem som gjorde hang personliaa be: a i den höga Rorden och ibland fjellens ner Jemte fina öfriga befattningar utnämndes Nordenson följande är, eller 27 Febr. 1838, på enhällig kalelse af Direktionen öfwer Bor: